En förundersökning leder inte alltid till åtal och rättegång även om åklagaren anser att det finns bevis för att brottet har begåtts. Om den som är misstänkt erkänner att hen har begått brottet, och det är klart vad det ska bli för straff, kan åklagaren meddela ett så kallat strafföreläggande.
Ett strafföreläggande har samma verkan som en dom och det antecknas i belastningsregistret. Skillnaden är att åklagaren inte väcker åtal och det blir därmed inte heller någon rättegång.
Vid strafföreläggande skickas en blankett hem till den misstänkta personen, på vilken hen erkänner brottet och accepterar straffet. Detta är frivilligt och man kan välja att låta åklagaren väcka åtal och att målet prövas av domstolen i stället.
Strafföreläggande är möjligt för brott där påföljden är begränsad till böter och/eller villkorlig dom.
Förhandsgodkännande
Den som erkänner ett bötesbrott kan lämna ett skriftligt förhandsgodkännande om strafföreläggande redan vid kontakten med polisen i samband med brottet. Som regel behöver man då inte ha någon ytterligare kontakt med rättsväsendet innan ärendet avgörs. Av förhandsgodkännandet ska det bland annat framgå vilket brott som erkänns och hur mycket böter som den misstänkta personen godtar.
Förhandsgodkännande får bara omfatta bötesstraff, dvs. inte villkorlig dom.
Ett förhandsgodkännande kan återkallas av den misstänkta fram till dess att åklagaren utfärdar strafföreläggandet.
Betalning vid ett förhandsgodkänt strafföreläggande ska ske inom tre månader, räknat från dagen då strafföreläggandet utfärdades (se datum längst upp på strafföreläggandet).