Polisen griper, åklagaren anhåller och domstolen häktar en misstänkt.
När polis griper en misstänkt person anmäls gripandet till åklagare och polisen håller förhör med personen. Efter förhöret beslutar åklagaren om personen ska anhållas, det vill säga vara fortsatt frihetsberövad, eller om hen ska försättas på fri fot.
Rätten till försvarare
En gripen person har rätt till en försvarare. Om åklagaren bedömer att försvarare behövs vid ett förhör eller om den misstänkta begär försvarare ska åklagaren utan dröjsmål skicka in en begäran till domstolen.
Skäl för att anhålla eller häkta en person
För att anhålla eller häkta en person krävs vanligtvis att den misstänkta personen är på sannolika skäl misstänkt för ett brott med minst ett års fängelse i straffskalan. Åklagare kan besluta om anhållande om det finns risk för att personen
- håller sig undan (flyktfara)
- fortsätter sin brottsliga verksamhet (recidivfara)
- försvårar utredningen genom att till exempel undanröja bevis (kollusionsfara).
Häktningsframställan
Åklagaren kan begära den anhållna personen häktad. Det måste ske senast kl. 12 tredje dagen efter anhållningsbeslutet. Då lämnar åklagaren in en häktningsframställan till domstolen, som håller en häktningsförhandling. Den måste ske senast 96 timmar efter att personen greps. Om åklagaren anser att personen inte behöver häktas ska den misstänkta släppas på fri fot.
När häktningsförhandlingen avslutats beslutar domstolen om personen ska häktas eller släppas på fri fot. Domstolen kan också ge åklagaren tillstånd att besluta att den häktade får restriktioner. Det innebär att den häktade endast har begränsad rätt att umgås med andra personer eller att ta emot besök och tala i telefon.
Ett skäl till att restriktioner behövs är för att förhindra att den misstänkta personen påverkar brottsoffer och vittnen före rättegången.
I Åklagarmyndighetens årsredovisning finns fler uppgifter och aktuell statistik om häktning och restriktioner.
Häktning av unga misstänkta
Personer under 18 år ska bara häktas och ha restriktioner om det finns synnerliga skäl till det.
Det innebär att personer under 18 år häktas främst när de är misstänkta för mycket allvarliga brott eller när det finns andra starka skäl för häktning. Det kan vara nödvändigt med häktning för att den unga personen inte ska kunna försvåra brottsutredningen genom att förstöra bevis eller påverka brottsoffer och vittnen, som ofta också är unga.
Det är dock viktigt att häktningstiden för unga hålls så kort som möjligt och att den unga personen i så stor utsträckning som möjligt tillåts träffa sin familj och ha dagligt umgänge med andra människor.