Så var Adolfs första tid som assistentåklagare

Assistentåklagare Adolf Moberg Oleszkiewicz på sin arbetsplats vid Nyköpings åklagarkammare. Foto: Åklagarmyndigheten. 

Redan under sin tid som åklagaraspirant ledde Adolf olika förundersökningar. Men något som hänt under våren är att han framförallt jobbat med relations- och barnärenden.

Detta har gett Adolf nya kunskaper och erfarenheter.

– Tänket är annorlunda i relations-och barnärenden. I barnärenden är det alltid barnets bästa som ska genomsyra hela brottsutredningen. Vilka utredningsåtgärder som kan ge någonting varierar också då brott i relationer ofta genomförs i slutna rum med få närvarande, så det är svårutredda brott, berättar Adolf Moberg Oleszkiewicz.

Det är främst i tre större ärenden som han har ställts inför de här nya utmaningarna. En grov kvinnofridskränkning, ett ärende där fyra ungdomar misshandlat en femte ungdom samt ett grovt narkotikabrott.

I alla dessa tre ärenden häktades misstänkta personer.

– Det har varit nyttiga case att köra igenom, nu känner jag mig mycket bekvämare med att hantera frihetsberövanden, säger Adolf som normalt har cirka 20-30 förundersökningar på sitt bord samtidigt.

Parallellt med detta har också själva utbildningen fortsatt. Det är så vägen mot kammaråklagare ser ut, åklagararbetet varvas med utbildning.

– Jag har genomfört det som kallas baskurs 1 och fått en rejäl genomgång i de olika tvångsmedlen. Det har varit supernyttigt att lyssna på andra åklagare som förklarar hur de tänker kring användandet av tvångsmedel, säger Adolf.

Han medger dock att vissa veckor under våren har varit tuffa.

– Mina ärenden där personer har frihetsberövats har dessvärre kombinerats med att barnen blivit sjuka. Då har det varit kvällar där jag behövt ta fram datorn efter att barnen somnat.

Hur har det känts?

– Det klart att det vore enklare att ha ett ”vanligt jobb” där det är lättare att lämna över uppgifter till kollegor. Men oftast flyter allting på och jag känner mig lyckligt lottad som valt att bli åklagare, säger Adolf Moberg Oleszkiewicz.

Att Adolf trivs på kammaren i Nyköping beror enligt honom till stor del på det öppna arbetsklimatet. Åklagarna diskuterar ofta olika frågor för att lära sig av varandra.

Något som underlättar vardagen för Adolf och andra nya åklagare.

– Jobbet är inte alltid en vetenskap där det antingen är svart eller vitt. Därför är det nyttigt att bolla saker med kollegor, det gör även de erfarna åklagarna.

Vad behöver du fråga kollegor om?

– Ibland känner jag att man behöver fråga saker hela tiden och ibland känner jag mig trygg själv. Men exempelvis hade jag en frihetsberövad 15-åring och då behövde jag få tips av en rutinerad kollega. Detta för att få reda på hur man ska tänka och agera när en så ung person frihetsberövas.

Efter en intensiv vår ser Adolf Moberg Oleszkiewicz fram emot sommar och semester, innan det är dags att fortsätta vägen mot att bli kammaråklagare.

– Det känns 100 procent rätt att jag valde att bli åklagare. Det är ett otroligt roligt och intressant jobb, påpekar han.