Viktor Bergsten, assistentåklagare i Göteborg
Viktor Bergsten är åklagare i Göteborg, men det var nära att hans yrkesbana hade tagit en annan väg.
– Jag sökte till Göteborgs åklagarkammare men svaret drog ut på tiden så jag tackade nästan ja till ett jobb på en advokatbyrå, fast jag hellre ville bli åklagare. Som tur var ringde chefsåklagaren i tid och det är jag jättetacksam för i dag!
När Viktor studerade på juristprogrammet i Stockholm var han intresserad av humanjuridik. Direkt efter examen fick han sitt första jobb på en advokatbyrå där han bl.a. arbetade med kapitalmarknad och försäkringsrätt.
– Jag ville testa att arbeta på en byrå och jag trivdes bra, men jag brann inte för arbetsuppgifterna. Det jag gör som åklagare är mer spännande och roligt och jobbet känns viktigt på ett annat sätt.
Vägen till åklagaryrket gick via notarietjänstgöring på domstol.
– Min tanke med notarietjänstgöringen var att kanske bli domare, men väl där insåg jag att det var åklagare jag ville bli. Som åklagare får man ta en mer aktiv roll i processen än domare och det passar mig bättre. Då man som åklagare och förundersökningsledare är den som fattar besluten i utredningen kan också påverka hur slutresultatet ska bli.
Sedan sex månader finns Viktor på Göteborgs åklagarkammare, som är en av Sveriges största.
Vad har du haft för ärenden under din första tid som åklagare?
– Ett av mina första mål i rätten handlade om rattfylla på moped där den tilltalade hävdade att han satt på mopeden och hans fru puttade. Det ärendet ska snart prövas i hovrätten, vilket ska bli intressant.
– I övrigt kunde de första ärendena handla om t.ex. ringa stöld och ringa narkotikabrott. Nu efter sex månader har jag lite mer komplicerade ärenden, som t.ex. grov stöld eller misshandel. Jag får också hantera frihetsberövade.
Vad tycker du är roligast med åklagaryrket?
– Blandningen av uppgifter. Att leda förundersökningar, samarbeta med polisen och att föra dialog med dem. Jag tycker också att det är kul att vara i rätten. Som det känns nu skulle jag vilja jobba med att utreda narkotika- och vapenbrott längre fram.
Hur tänker du om de människor du träffar i domstolen?
– Det här är ett hantverk där man har med människor att göra, man måste ha fingertoppskänsla. Man får ta del av många olika människoöden i jobbet och det känns ibland som att det finns en parallell verklighet som pågår vid sidan av ens eget liv.
– Man måste även vara ödmjuk inför att de flesta uppfattar en rättssal och huvudförhandling som en ansträngande miljö och något ovant. Det är ibland människor som ska berätta om hemska erfarenheter. Det gäller att komma ihåg att för de icke-professionella aktörerna är det något särskilt med varje förhandling.
– När man är i domstolen och möter människor som har begått ett brott så kan man förstå att deras liv inte alltid är superlätt. Det är inget försvar för att begå brott men man fattar att många har en svår situation. De kan ha haft ett hårt liv där de har hamnat snett.
Är åklagaryrket ensamt?
– I rollen ingår att man driver sina utredningar helt självständigt och inte ens kammarchefen kan ändra de beslut man fattar. Men det känns inte ensamt, tvärtom är det öppna dörrar på kammaren och man kan alltid bolla med kollegor innan man fattar beslut.
– I tingsrätten kan det hända att man känner sig ensam som åklagare när flera försvarare sitter mittemot och anmärker på det man säger eller på den utredning som presenterats. Man måste därför vara bekväm med att inte alltid vara den populära i rummet.
Hur är Åklagarmyndigheten som arbetsplats?
– Det är jättebra stämning på kammaren. Som åklagare måste man gilla att stå i centrum och att prata med människor och det innebär att de som jobbar här är utåtriktade, sociala och trevliga. Det är en solidarisk arbetsplats, man hjälps åt och det finns en vilja att allt ska gå så smidigt som möjligt.
(Intervjun publicerad i januari 2022)