Filmen hade skapats av Nationellt forensiskt centrum (NFC).
– Rekonstruktionen från Drottninggatan är ett exempel på vad vi kan göra med 3D-tekniken. Det finns oändligt många användningsområden och i princip allt man kan tänka sig kan återskapas eller visualiseras med hjälp av 3D, berättar Staffan Rattfält, forensiker på NFC.
Filmen (se den på Polisens/NFCs youtubekanal ) är den första i sitt slag som visats i en svensk domstol. I filmen är lastbilens färd återskapad från olika vinklar. Platser, byggnader, andra fordon och föremål visas precis som de såg ut och var placerade vid attentatet. Resultatet blev både dramatiskt och mycket tydligt.
Både ett pedagogiskt hjälpmedel och hjälp under utredningar
Filmer och foton som utformas med 3D-teknik kan alltså användas som ett pedagogiskt verktyg under exempelvis förhandlingar.
– Ibland är det komplicerade händelseförlopp som man behöver redogöra för och det kan vara svårt att ge en överblick över vad som har hänt. Ett exempel på vad vi kan göra är att vi skapar en 3D-modell där vi placerar ut gärningsperson och vittnen. Sedan kan modellen kombineras med autentiska filmer, vilket gör det lättare att förklara i domstolen vad som har hänt, säger Stefan Rattfält.
Men tekniken är ännu mer användbar under utredningsarbetet. En av de stora fördelarna är att en brottsplats kan bevaras. Länge har brottsplatserna ”försvunnit” när alla kriminaltekniska undersökningar är genomförda och foton tagna. Utredarna har inte kunnat återvända i efterhand, utan har fått förlita sig på tvådimensionella foton och filmer. Men med 3D-dokumentation blir det möjligt att frysa brottsplatser och arbeta vidare med dem.
–3D-tekniken ger en helt annan uppfattning av en plats än vad ett foto eller ett filmklipp kan göra. Man kan själv uppleva brottsplatsen genom att man ”går in” i den virtuella miljön, går omkring i den och får en naturlig uppfattning om storlek och avstånd. Lite grann som att vara i ett tv-spel., menar Rattfält och fortsätter:
– Utöver det vi redan har nämnt har vi bl.a. gjort en forensisk analys av hur nära en kula var ett offer och också undersökt volymen på ett jättelikt dumpat sopberg.
– Vi har även använt tekniken till vittnesmål. Även här finns många möjligheter. Man kan vilja gå tillbaka till en plats där det har hänt något men av säkerhetsskäl eller annat kan man inte ta dit ett vittne. Då kan vi skapa en modell över platsen och så får vittnet berätta utifrån den.
3D-tekniken används redan i en rad europeiska länder och i USA. NFC har i snart tio år följt utvecklingen av tekniken och sedan 2017 har de gjort visualiseringar i ett 20-tal fall, dels för att stötta utredningarna, dels för att utveckla och finslipa metoder och styrande dokument.
Så här fungerar tekniken
– En markbunden skanner arbetar med en laser och en kamera och mäter avstånd till olika punkter. Genom kameran läggs färg till och sedan pusslas allt ihop i en dator. Den samlade informationen från skanningen, ett så kallat punktmoln, blir en nästan exakt återgivning av den tredimensionella strukturen från exempelvis ett torg, vilket ger polisen helt nya möjligheter. Brottsplatsen byggs sedan upp som en digital 3D-modell, säger Stefan Rattfält.
Nu är det dags att på allvar införa skanningen som ett verktyg i verksamheten. Kompetens och utrustning kommer i en första fas finnas i storstadsregionerna samt på NFC i Linköping. Regioner utan egna operatörer och laserskannrar ska kunna begära att tekniken tas till dem.
– Så småningom hoppas vi kunna täcka hela landet med operatörer och skannrar, säger Ilari Bjuvander, gruppchef Sensorteknik, på NFC.
Mantorpsärendet ett exempel
En av dem som har haft nytta av 3D är kammaråklagare Helene Gestrin, Linköping. Hon var förundersökningsledare i ärendet med dubbelmordet i Mantorp utanför Linköping 2017. Brottsplatsen laserskannades av NFC:s grupp för brottsplatsdokumentation och visualiserades sedan i 3D.
Sammanlagt laserskannades platsen in- och utvändigt från cirka 35 positioner. En 3D-modell med 530 miljoner punkter byggdes upp. Med 3D-materialet, där offren har ersatts av virtuella figurer, har det varit möjligt för åklagaren att visa hur det såg ut på brottsplatsen.
– Det var svårt för forensikerna att fotografera brottsplatsen i det aktuella huset så att man fick en överblick och förstod hur kropparna låg när de påträffades eftersom det var så trångt. Med en 3D-bild kunde det visas tydligt, säger Helene Gestrin.
– Att kropparna ersatts med metallblå figurer gjorde också att jag kunde släppa brottsplatsbilder offentligt i ett ärende som var väldigt uppmärksammat av allmänheten, avslutar hon.
(Bilder: NFC)