Åklagare och försvarsadvokat – lika men ändå olika

Principen är att brott ska lagföras och brottsvinster begränsas, samtidigt som ingen ska kunna åtalas eller dömas utan tillräcklig bevisning eller stöd i lagen. Uppdraget kräver åklagarens och försvarsadvokatens två roller. Men hur skiljer sig de båda uppgifterna åt?

När ett brott begåtts kommer åklagaren in tidigt i processen. Åklagaren har tre huvuduppgifter, som representant för staten och lagen. Först och främst att bedriva förundersökning, och alltså utreda brottet tillsammans med polisen. Sen ska åklagaren besluta om den misstänkte ska åtalas för brottet, alltså bedöma om det finns tillräckliga bevis för att leda till en fällande dom. Om åklagaren anser att bevisningen håller, så går ärendet till rättegång. Då ska åklagaren företräda staten i domstolsförhandlingarna. 

Försvarsadvokaten kommer också in tidigt i processen. Telefonen ringer till exempel när den misstänkte frihetsberövas genom häktning eller anhållande. Om den misstänkte inte själv valt någon, så kan domstolen utse en försvarare.

En misstänkt får i många fall föra sin egen talan, till exempel vid bötesbrott eller när det rör sig om brott där straffskalan är lägre än minst 6 månaders fängelse. Men när det är fråga om allvarligare brottslighet, eller om den misstänkte är under 18 år, så ska alltid en försvarare finnas vid den tilltalades sida.

Sara Derakti är kammaråklagare på Göteborgs åklagarkammare och beskriver att advokaten får vänta på att få detaljerad insyn i ärendet medan hon som åklagare driver förundersökningen.

– Advokaten är med på förhören med den misstänkte och häktningsförhandlingarna men får till en början inte full insyn i ärendet på grund av förundersökningssekretess. Under utredningens gång har advokaten och den misstänkte dock rätt till insyn, och innan åtal väcks har de rätt att ta del av utredningsmaterialet i sin helhet för att förbereda sig och ha möjlighet att försvara sig. Den misstänkta och dennes advokat har också möjlighet att begära kompletterande utredningsåtgärder när de har tagit del av materialet.

Olika principer styr – objektivitetsplikt och lojalitetsplikt

När åklagaren står som ensam förundersökningsledare, så skulle det kunna tolkas som att åklagaren tar en ställning i skuldfrågan. Åklagaren är en objektiv tjänsteman och det finns inget utrymme för känslor, värderingar eller tyckande. Arbete styrs helt av objektivitetsplikten. Den innebär att åklagaren måste vara fullständigt neutral i bedömningen av vad som kan bevisas.

Kravet på objektivitet innebär alltså att åklagaren har ett ansvar för att undersöka sådant som talar till den misstänktes förmån, och som kan leda till att förundersökningen läggs ner och den misstänka släpps.

– En advokat har å sin sida en långtgående lojalitetsplikt mot sin klient, och ska alltså inte förhålla sig objektiv. Advokatens jobb är att tänka på sin klients bästa.

I själva rättegångssalen

Den dag som rättegången inleds är alla på plats med samma information. Förutsättningarna för en rättvis rättegång är tillgodosedda. Det är åklagaren som fortsätter att ha den drivande rollen även under domstolsförhandlingarna.

– Som åklagare lägger jag fram ärendet och berättar för rätten vad jag anser har hänt, lägger fram den skriftliga bevisningen och håller förhör med de inblandade personerna. Advokatens roll är att ifrågasätta utredningen på alla sätt som går genom bland annat förhör.

Sara Derakti konstaterar att åklagaren och advokaten har olika roller i rättssalen.

– Utifrån sitt klientperspektiv finns det ett större utrymme för advokaten att inta en position i rättssalen. Försvarsadvokatens jobb är ju att ifrågasätta och hitta luckor och svagheter i min bevisning.

Åsikter om advokatrollen

Ibland höjs röster om ”skrupelfria försvarsadvokater” och att man skulle vara en ”hemsk människa” för att företräda något som misstänkts för att ha begått handlingar som väcker särskilt anstöt.

– Det är en vanlig missuppfattning som i vissa fall kan bygga på bristande kännedom om försvarsadvokatens roll. Försvarsadvokaten är helt nödvändig för en rättssäker process – och är extra viktig vid allvarlig brottslighet. Vid rättegången är det staten versus den enskilda individen. Den misstänkte har då rätt att få sin sak framlagd, ur sitt perspektiv, och att få hjälp i olika juridiska hänseenden. Det ligger i allas intresse och leder till ökad rättssäkerhet.

När rättegången avslutats

För åklagaren handlar rättegången om att lägga fram den bevisning som finns och få målet prövat av domstol. Ibland räcker bevisningen för att stödja åklagarens version av vad som skett. Själva prövningen är målet. Men för försvarsadvokaten blir själva utfallet av rättegången viktigare.

– Som åklagare kan jag ibland förstås känna en frustration när jag anser att jag har tillräcklig bevisning, men domstolen gör en annan bevisvärdering. Men för en åklagare handlar det inte om vinst eller förlust. För advokaten kan det vara annorlunda, vilket är naturligt och hänger ihop med att försvarsadvokaten har ett uppdrag från klienten att uppnå ett visst resultat.

Medierna vill ha båda sidorna

Att advokater i någon mån behöver marknadsföra sig själva kan innebära att de eventuellt tar sig mer tid med medier. Men Sara Derakti konstaterar att även åklagare blivit bra på att synas – och att det är viktigt.

– Vi har en skyldighet att informera och det är bra att vi ger vår sida av saken, så att allmänheten kan se helheten och få en nyanserad bild. I ärenden med stort allmänintresse är det extra viktigt att åklagare ställer upp på intervjuer. Jag tror det är bra att Åklagarmyndigheten i vissa fall håller presskonferenser och det är positivt att riksåklagaren Petra Lundh har valt att vara tillgänglig för medierna.

Åklagare och försvarsadvokat – lika men ändå olika

Finns det likheter i yrkesrollerna? Ja, definitivt, menar Sara Derakti. Själv var hon affärsjurist på en advokatbyrå när hon ville byta bana till brottsmål och processrätt. Men skulle hon välja att bli åklagare eller försvarsadvokat?

Hon konstaterar att likheterna är många, utöver intresset för brottmål och processrätt. Båda rollerna innebär mycket arbete där förutsättningar kan ändras snabbt. Man vet inte på morgonen hur det kommer se ur på eftermiddagen, och självständighet och stresstålighet är bra egenskaper.

En försvarsadvokat kan behöva ha en annan tillgänglighet kvällar och helger och har möjlighet att få högre inkomst. Som åklagare finns å andra sidan fördelarna med en statlig anställning, förutsägbarhet kring semestrar och att en kollega kan ta över ärendet.

– Jag gillar att vara spindeln i nätet och att driva – först förundersökningen i samarbete med polisen, sen domstolsförhandlingarna. Det, och att ha ett samhällsnyttigt arbete och lagföra brott, är komponenter som gör att jag gillar åklagarjobbet.

Text: Sofia Mårtensson
Foto: Sofia Sabel (bild på kammaråklagare Sara Derakti),
Thomas Carlgren (övriga bilder i artikeln)