Kontaktförbud – vad är det och vilka regler gäller?

Kontaktförbud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns en klar och konkret risk för att en utpekad person kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera en annan person.

Kammaråklagare Louise Enocksson Witting arbetar som ämnesexpert på kontaktförbud vid Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum.

– Kontaktförbud är en viktig skyddslagstiftning som vi ska använda oss av. Ett beslut ska tas skyndsamt och så fort det finns ett tillräckligt underlag för att kunna ta ställning till om det finns förutsättningar för att utfärda ett kontaktförbud, förklarar Louise Enocksson Witting.

Muntlig eller skriftlig begäran

Det vanligaste är att det är den person som hoten riktas mot (den tilltänkta skyddspersonen) som själv begär kontaktförbud hos polisen. En begäran om kontaktförbud kan också göras av någon annan person eller av åklagaren på dennes eget initiativ.

– När det är någon annan än skyddspersonen som tagit initiativet till ansökan är det viktigt att reda ut om skyddspersonen önskar ett kontaktförbud. Ansökan om kontaktförbud kan göras såväl muntligt som skriftligt hos åklagare eller hos polis, berättar Louise Enocksson Witting.

Det har i olika sammanhang framförts att det upplevs svårt att bli beviljad ett kontaktförbud och att åklagare borde utfärda kontaktförbud oftare. 

Prövning av ansökan om kontaktförbud

Grundläggande förutsättningar för kontaktförbud är att det finns särskilda omständigheter som innebär en risk för att förbudspersonen gör sig skyldig till vissa slags handlingar mot skyddspersonen. Finns det sådana särskilda omständigheter ska en bedömning av risk och så kallad proportionalitet (förklaras nedan) göras.

– Det första steget är en riskbedömning. I den ska en prövning göras av hur stor risken är för att en viss händelse ska inträffa och allvaret i den händelse som riskerar att inträffa. Det som görs är en sammanvägd bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, säger Louise Enocksson Witting.

Vid riskbedömningen ska åklagare också ta hänsyn till om förbudspersonen tidigare lagförts för brott mot skyddspersonen, om det finns tidigare brott mot någon annan, om det pågår en brottsutredning om brott mot skyddspersonen samt andra omständigheter som exempelvis konstaterade tidigare trakasserier och uppträdande mot skyddspersonen. En pågående brottsutredning är dock inget krav för att åklagare ska kunna besluta om kontaktförbud. 

– Det andra steget är en proportionalitetsbedömning. Den tar sikte på den avvägning som ska göras mellan å ena sidan intresset av att förebygga brott, förföljelse och andra allvarliga trakasserier mot skyddspersonen och å andra sidan integritet och rätten att röra sig fritt för förbudspersonen, förklarar Louise Enocksson Witting.

Det händer att Åklagarmyndigheten får in ansökningar om kontaktförbud som handlar om situationer som inte uppfyller de grundläggande förutsättningarna som finns i lagen. 

– Det kan t. ex. vara människor som är osams men där någon faktisk risk för brott inte kan påvisas. Den sortens ansökningar ska åklagare givetvis avskriva i så fall, säger Louise Enocksson Witting.

Olika sorters kontaktförbud

Det finns fyra olika typer av kontaktförbud som åklagare kan besluta om:

1. Ordinärt kontaktförbud

Ett ordinärt kontaktförbud innebär att förbudspersonen inte får besöka, kontakta eller följa efter skyddspersonen.

2. Utvidgat kontaktförbud

Ett utvidgat kontaktförbud innebär att förbudspersonen inte får besöka eller vara i närheten av skyddspersonens bostad, arbetsplats eller andra ställen där han eller hon brukar vara.

Ett utvidgat kontaktförbud får, redan som en förstahandsåtgärd, förenas med beslut om elektronisk övervakning. I de fall ett kontaktförbud har överträtts ska det utvidgade kontaktförbudet förenas med villkor om elektronisk övervakning, om det inte finns särskilda skäl emot det.  

Det spelar ingen roll vilken typ av kontakförbud som överträtts. Såväl fysiska som icke-fysiska överträdelser (som till exempel sms, telefonsamtal och e-postmeddelanden) kvalificerar som överträdelser.

Elektronisk övervakning innebär att förbudspersonen får en fotboja som rapporterar larm till polisen om kontaktförbudet överträds samt om förbudspersonen inte sköter sin utrustning.

3. Särskilt utvidgat kontaktförbud

Denna typ av kontaktförbud förutsätter att den som ansöker sedan tidigare har ett beslut om utvidgat kontaktförbud och att det kontaktförbudet har överträtts.

Ett särskilt utvidgat kontaktförbud innebär ett beslut om kontaktförbud som omfattar ett större avgränsat förbudsområde kring skyddspersonens bostad, arbete eller andra ställen där skyddspersonen brukar vara jämfört med det förbudsområde som omfattades i ett utvidgat kontaktförbud.

Den här typen av kontaktförbud ska förenas med av beslut om elektronisk övervakning, om det inte finns särskilda skäl som talar emot ett sådant beslut.

4. Kontaktförbud avseende gemensam bostad

Ett beslut om kontaktförbud som gäller gemensam bostad innebär att förbudspersonen inte får vistas i en bostad som brukas gemensamt med skyddspersonen. Detta kontaktförbud kan vara aktuellt att ansöka om ifall det finns en risk att en person i samma hushåll kommer att begå brott mot skyddspersonen.

Kontaktförbud avseende gemensam bostad får meddelas om det bedöms finnas en risk för brott mot den sammanboendes liv, hälsa frihet eller frid. Riskbedömningen tar alltså sikte på mera begränsade former av handlande än kontaktförbud i övrigt.

Kontaktförbudsregleringen är till för att skyddet för skyddspersonen ska kunna öka stegvis genom en successiv upptrappning av nivån på ingripandet.

Åklagare måste handlägga inkommen ansökan om ordinärt kontaktförbud och utvidgat kontaktförbud utan villkor om elektronisk övervakning inom två veckor. För ansökningar om särskilt utvidgat kontaktförbud och kontaktförbud avseende person i gemensam bostad gäller en kortare handläggningsfrist på en vecka.

Lagen om kontaktförbud har funnits redan 1 oktober 2011.