Provokativa åtgärder i brottsutredningar

Att vidta en provokativ åtgärd som riskerar att leda till att någon begår ett brott som annars inte skulle ha blivit begånget är inte tillåtet i Sverige.

Det finns dock tillfällen och omständigheter där en viss typ av provokation kan vara tillåten. Till exempel kan det vara tillåtet om det bedöms att brottet ändå skulle ha blivit begånget, men vid en annan tidpunkt, kanske på en annan plats och med andra personer.

Bara tillåtet vid misstanke om allvarliga brott

– Det är alltså tillåtet att framkalla den individualiserade brottsliga handlingen, men inte att väcka en brottslig vilja, berättar kammaråklagare Isabelle Bjursten vid Utbildningscentrum på Åklagarmyndigheten.

Det finns tydliga regler för brottsutredande myndigheter att följa även inför ett beslut om att vidta provokativa åtgärder i en brottsutredning och även regelverk för hur beslutet ska verkställas.

– För det första krävs det en stark misstanke om brott, om provokativa åtgärder alls ska vara tillåtna. Beslut om, och genomförande av, dessa åtgärder förutsätter också att en förundersökning om brott är inledd. Åtgärderna får dessutom bara användas i syfte att avslöja allvarlig brottslighet, till exempel om det handlar om organiserad eller systematisk seriebrottslighet, förklarar hon.

Provokation och infiltratörer

Ibland används infiltratörer som en del i brottsutredningen.

– Infiltratörer som agerar under en påhittad identitet kan vara en nödvändig åtgärd för att utredande myndigheter ska få insyn i, och tillgång till, en annars sluten kriminell värld. Det här är en sorts provokation som är tillåten i vissa brottsutredningar i Sverige. Däremot är det aldrig tillåtet för en infiltratör att använda hot eller skrämseltaktik, vilket är viktigt att poängtera i sammanhanget, avslutar Isabelle Bjursten.

Beslut om att vidta provokativa åtgärder i en brottsutredning ska alltid fattas av åklagare.

(Foto: Thomas Carlgren)