Satsning mot avfallsbrottslighet

Under hösten 2024 inleds Sveriges hittills största avfallsbrottsmål i tingsrätten. De 50 000 sidorna förundersökningsprotokoll och över hundra planerade rättegångsdagarna är något som även erfarna miljöåklagare reagerar över, även om utredningarna när det gäller avfallsbrottslighet ofta är omfattande. Åklagarna på den specialiserade Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, REMA, har sällan små och snabba ärenden.

Lagstiftningen är komplex och ofta styrd av EU-rätt. Brotten är därtill ofta både svårupptäckta och svårutredda – därav de omfattande förundersökningsprotokollen. För hur märker man när exempelvis miljöfarligt byggavfall grävs ner i godkända byggen av parkeringsplatser och travbanor? Här finns ingen målsägande som påverkas direkt. Effekten av vissa typer av avfallsbrott kan komma långt senare, som personskador orsakade av PFAS-ämnen.

Brott döljs bakom godkända tillstånd

Miljöbalken utgår från att verksamhetsutövaren själv har ansvaret för att bedriva sin verksamhet i enlighet med miljöreglerna. Ett vanligt sätt att begå miljöbrott är att anmäla ett tillsynes ofarligt förfarande till tillsynsmyndigheterna – och sen göra något miljöfarligt. I skydd av ett tillstånd undviker verksamhetsutövaren uppmärksamhet och kontroller. Karin Forsberg är senior åklagare på REMA, och ger ett konkret exempel.

– Ett företag kan ha ansökt om och fått tillstånd för att bygga en bullervall med byggavfall som fyllnadsmassa. Företaget anger att byggavfallet inte är förorenat, men använder förorenat avfall. På så vis skapas en skenbar legitimitet för att köra ett stort antal transporter, som vare sig allmänheten eller tillsynsmyndigheten reagerar på.

Tillsynsmyndigheten gör kontroller när man bedömer att det finns ett behov. Normen är egenkontroller, där verksamhetsutövaren själv skickar sitt prov till ett godkänt labb. Här menar Karin Forsberg att miljöbalken behöver uppdateras.

– Miljöbalken bygger på ett annat samhälle, där man inte förutsatte att det fanns brottsligt uppsåt. Det prov som skickas in kan vara dricksvatten från den egna kranen eller jord från rabatten hemma vid villan – och allt ser jättebra ut. I många fall skulle det vara bra att ersätta egenkontroll med myndighetskontroll.

Inkomstkälla för organiserad kriminalitet

Dagens avfallshantering med möjligheter att tjäna pengar har dragit till sig aktörer inom den organiserade brottsligheten. Att avfallsbrottslighet är svår att upptäcka gör det till ett förhållandevis riskfritt sätt att tjäna stora pengar. Idag är påföljderna också låga, i förhållande till exempelvis renodlad ekonomisk brottslighet.

– På EU-nivå är avfallsbrottslighet den tredje största kriminella inkomstkällan och det här är något som används aktivt för att få in pengar. Här i Sverige skulle jag säga att det är efter 2010 som de riktigt stora fallen börjat dyka upp. Som ”Black mass”-ärendet för några år sedan, där nedmalda batterier blandades med trädgårdsjord som såldes till privatpersoner i Sverige.

Så upptäcks fallen

En stor del av avfallsbrottsligheten uppdagas genom att allmänheten reagerar på något som inte ser ut att stå rätt till, och anmäler det till kommun eller länsstyrelse. Som en deponi på en avvikande plats eller lastbilar som kör i skytteltrafik och lämnar massor och avfall. Tillsynsmyndigheten gör en oförberedd tillsyn, och om det finns misstanke om oegentligheter, så görs en åtalsanmälan till Polisen eller Åklagarmyndigheten. Och där startar utredningen.

– Ibland kan misstanken dyka upp för att någon fuskat i ett mindre tillståndsärende. Vi vet av erfarenhet att det kan innebära att något grövre döljer sig under ytan. Vi får även in ärenden från tillslag mot arbetslivskriminalitet, där man samtidigt upptäcker oegentligheter som faller under miljöbrottsbalken. Och så har vi har en underrättelseorganisation inom miljöbrott som behöver utökas, eftersom spaning behövs för att jobba upp ärenden.

Svårutredda ärenden

Eftersom avfallsbrottslighet ofta begås i näringsverksamhet och tillsammans med olika former av ekonomisk brottslighet, så kräver den stora resurser av åklagare och polis. I vapen- och narkotikaärenden kan utredarna följa brottsligheten genom att följa pengarna. Karin Forsberg konstaterar att det verktyget försvinner när illegal verksamhet döljs inom en legal verksamhet.

– Det är helt enkelt väldigt svårt att se vilka pengar som kommer från den illegala verksamheten, och vilka som kommer från den legala. Uppläggen görs av personer som satt sig in i reglerna och kan briljera och bolla med dem så att det gagnar deras ändamål.

Hon beskriver att utredningarna startar i något av en ”uppförsbacke” när olagligheter sker inom förfaranden som är anmälda till berörda tillsynsmyndigheter.

– En verksamhetsutövare kan inte straffas om tillsynsmyndigheten har tillåtit förfarandet och utövaren handlat i god tro. I utredningarna måste vi alltså inte bara visa att man brutit mot lagen – utan även att man förstått att man gjort fel. Vi bedömer om uppgifterna som lämnats till tillsynsmyndigheten varit vilseledande och om vi kan bevisa att det funnits ett uppsåt – eller åtminstone straffbar oaktsamhet.

Stor satsning mot miljöbrott och avfallsbrottslighet

Just nu pågår flera utredningar, lagändringar och insatser för att effektivisera arbetet inom miljöbrottsområdet. En utredning på uppdrag av regeringen syftar till en skärpt miljöstraffrätt och en stärkt miljöbrottsbekämpning, där bland annat sanktionssystemet i miljöbalken ses över. På EU-nivå har det beslutats om ett nytt miljöbrottsdirektiv, som ska införas i medlemsländernas lagstiftning.

Därtill har tio myndigheter fått i uppdrag av regeringen att utveckla den myndighetsgemensamma satsningen mot avfallsbrottslighet. Utöver Åklagarmyndigheten deltar Polismyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna i Gävleborg, Norrbotten, Skåne, Stockholm och Västra Götaland. Martin Elofsson är en av tre åklagare som deltar i samarbetet.

– I den här gruppen med myndighetsrepresentanter finns stor kompetens och erfarenhet av kontakt med avfallsbrottslighetens olika former. Slutrapporten kommer 2026, men i den delrapport som kom i våras har vi redan föreslagit konkreta åtgärder för att förebygga brottsligheten, och för att göra den lättare att upptäcka, utreda och lagföra.

Återta brottsvinsterna

Åklagarmyndigheten arbetar med ett av de konkreta förslag som lagts fram, nämligen att förbättra möjligheterna att återta brottsvinster från miljöbrottslighet. Martin Elofsson ser det som en självklar och viktig åtgärd för att komma åt brottsligheten.

– Jag har svårt att se att det skulle finnas tydligare brott med motivet att tjäna pengar. Och eftersom pengar är drivkraften, så är ett bra sätt att motarbeta brott att göra vad vi kan för att ta tillbaka pengarna. Jag ser stora möjligheter att både kunna utreda och återta brottsvinster, och tror att det kommer göra skillnad.

Samverkan mellan myndigheter

Utöver återtagande av brottsvinster finns bland annat förslag på åtgärder för bättre samverkan, enklare kontaktvägar och större informationsutbyte mellan myndigheter. Martin Elofsson konstaterar att mer samverkan behövs för att kunna upptäcka och utreda i synnerhet den organiserade brottsligheten.

– Avfallsbrottslighet delar många likheter med ekonomisk brottslighet; den genererar stora brottsvinster, snedvrider konkurrensen, undanhåller skatteintäkter för staten och har kopplingar till organiserad brottslighet. När vi hjälps åt och delar information med varandra, så får vi helt nya förutsättningar.

Bra med medial uppmärksamhet

Martin Elofsson tror att det är bra att fall som rör avfallsbrottslighet får stor medial uppmärksamhet. Till att börja med kan det innebära att det satsas mer resurser från samhället för att motverka brotten.

– Och så är det min förhoppning att det faktum att vi utreder och lagför brotten – och berättar om det – kan ge oss bättre förutsättningar att förebygga, utreda och lagföra avfallsbrott. En stor och grundligt utförd utredning som leder till rättegång blir en viktig mall, där vi får domstolens bedömning av vilka utredningsåtgärder som krävs från oss för att nå fällande domar.

Text: Sofia Mårtensson