Inom ramen för EU-samarbetet inhämtar svenska åklagare regelbundet material från andra europeiska länder som sedan används som bevisning vid rättegångar. Om det finns bevisning i ett annat EU-land kan svenska åklagare alltså be att få ta del av den bevisningen. Hur detta ska gå till är reglerat i svensk lag.
Om en rättslig myndighet i det andra EU-landet godkänner att materialet lämnas till Sverige får den svenska åklagaren del av det. Och som regel godkänner de rättsliga myndigheterna inom EU att bevisning lämnas till ett annat EU-land, utan att ifrågasätta det andra landets förfrågan. Hela EU-samarbetet bygger nämligen på att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan länderna som innebär att alla länder har bestämt sig för att lita på de andra EU-ländernas rättssäkerhetsnivå. Den svenska lagstiftningen utgår från denna grund.
På samma sätt som de rättsliga myndigheterna inom EU inte ifrågasätter varför t.ex. en svensk åklagare vill ha en viss bevisning, ifrågasätter inte den svenska åklagaren hur de andra EU-länderna agerar inom ramen för sin nationella lag, till exempel på vilket sätt ett annat land kommit över bevisning. Det är varje lands ensak och EU-länderna är som sagt överens om att man litar på varandra.
I fallet med Encrochat har det funnits material i Frankrike som svenska åklagare har bett att få del av. På grund av det ömsesidiga förtroendet EU-länderna emellan är det inte Sveriges sak att ifrågasätta, eller ens fråga, hur materialet kommit fram.
Svenska åklagare har inte bett Frankrike att vidta någon åtgärd som initierats av Sverige, utan har enligt svensk lag och överenskomna rutiner inom EU bett att få del av material som redan finns i Frankrike, vilket franska myndigheter har sagt ja till.
Att svenska åklagare inte vet hur Encrochatmaterialet kommit fram är alltså helt i sin ordning. Eftersom fransk polis lyckats få tillgång till en mycket välkrypterad tjänst som använts av grovt kriminella är man naturligtvis inte intresserad av att berätta för andra kriminella som använder andra liknande tjänster hur man gått tillväga. Varje EU-land har rätt att skydda sina metoder.
För tredje sommaren i rad tar Åklagarmyndigheten emot juriststudenter som sommarnotarier. Under några veckor får de inblick i hur det är att arbeta på en åklagarkammare och möjlighet att ta med sig värdefulla erfarenheter till studierna och det stundande arbetslivet. Två av årets sommarnotarier är Kazia Abdoula och Tammo Meijering, som arbetar på Åklagarkammaren i Falun.
Läs merDen 1 juli är det tre år sedan barnfridsbrottet infördes i Sverige och det har under perioden väckts totalt 4482 åtal. Brottet medförde att barn som bevittnar våld gått från att vara vittne till att bli målsägande. Oerhört viktigt enligt Eva-Marie Persson, överåklagare på Åklagarmyndigheten, eftersom ett barns upplevelse av våld mellan närstående vuxna kan medföra en ökad risk att uppleva eller bli utsatt för våld i vuxenrelationen.
Läs merÅklagarmyndighetens anseende hos allmänheten ökar i Verians senaste mätning av svenska myndigheter.
Läs merRiksåklagaren tar varje år i samverkan med Ekobrottsmyndigheten fram en lista över frågor där det bedöms som särskilt viktigt att Högsta domstolen ger vägledning.
Läs mer