- Den här typen av brott är svåra att utreda, eftersom det ofta finns bevissvårigheter. Stödbevisning har stor betydelse för möjligheten att styrka brott, säger vice överåklagare Birgitta Fernqvist som varit ansvarig för granskningen.

Rapporten visar bland annat på ett antal goda exempel som ökar kvaliteten på utredningarna. I exempelvis 9 av de 28 ärenden där målsägandens kroppsskador har dokumenterats har det skett genom fotografering eller videofilmning.

- För att höja kvaliteten bör bildbevis säkras i en ökad omfattning, säger Birgitta Fernqvist.

Ur bevissynpunkt är också förhör med målsäganden viktigt. Av ca 160 förhör i undersökningen har 16 tagits upp på ljud- eller videoband.

- Dokumentation som autentiskt återger målsägandens berättelse kan vara viktig och även detta är något som bör användas oftare, säger Birgitta Fernqvist.

I cirka hälften av ärendena har målsäganden någon gång uttryckt att hon inte längre önskar medverka i utredningen eller till att mannen i fråga döms. Men det finns exempel på att åtal väckts ändå och att målsäganden medverkat i domstolsförhandlingen. Förutsättningarna för att få målsäganden att medverka under hela processen antas öka genom att ge stöd av olika slag på ett tidigt stadium i utredningen.

- Målsägandebiträde har förordnats i hälften av fallen. Det är viktigt att målsäganden vid behov snabbt får ett biträde som kan stödja henne och tillvarata hennes intressen. Biträdet bör också ha möjlighet att närvara vid förhör, säger Birgitta Fernqvist.

Granskningen är sammanställd i en rapport, som innehåller både iakttagelser och synpunkter. Till hösten planerar myndigheten att ta fram en skriftlig vägledning för åklagare om hur brottet grov kvinnofridskränkning kan handläggas.