- Jag har inte fattat beslut om att skriva ut mannen från den rättspsykiatriska klinik han vårdades på fram till i november 2006. Det är Länsrätten och inte åklagare - vare sig jag själv eller någon annan - som fattar sådana beslut. Jag har heller inte varit närvarande vid den huvudförhandling som föregick Länsrättens dom. Vidare har jag över huvud taget aldrig uttalat mig om risken för att mannen skulle återfalla i brott.

- Det jag däremot har gjort är att, i enlighet med lagens krav, regelbundet yttra mig till Länsrätten i frågan om den rättspsykiatriska vården av den dömde skulle upphöra eller inte. Vid ett flertal tillfällen har jag tillstyrkt att vården skulle fortsätta med hänsyn till den dömdes sjukdomstillstånd samt risken för återfall.

Efter det att två specialistläkare, varav en var den som svarat för vården av mannen, uttalat att han inte längre led av någon allvarlig psykisk störning och att det inte heller fanns andra skäl att fortsätta vården, tillstyrkte jag dock i november att vården skulle upphöra. Som åklagare, och därmed lekman i fråga om bedömningar av allvarlig psykisk störning, kan jag rimligen inte ha någon avvikande uppfattning än experterna i ämnet.