HD-dom ang. ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § BrB (tonårsregeln). HD:s dom behandlar ett samlag mellan en drygt 17-årig pojke och en flicka som var drygt 14 ½ år.

HD-dom ang. ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § BrB (tonårsregeln). HD:s dom behandlar ett samlag mellan en drygt 17-årig pojke och en flicka som var drygt 14 ½ år. HD uttalar bl.a. följande. Åldersskillnaden mellan parterna var ca. 2 ½ år. De var kamrater och hade umgåtts under längre tid, men det var inte fråga om en kärleksrelation. Annat var inte visat än att samlaget var frivilligt och ömsesidigt. Det torde ofta förhålla sig så att när det gäller tonåringar kring 15-årsgränsen så har flickor hunnit längre i sin utveckling och mognad än pojkar. Det torde inte vara lämpligt eller kanske ens möjligt att föra bevisning om saken i de flesta fall, varför en viss schablonisering får tillåtas. Det är därför rimligt att när den yngre är mycket nära 15-årsgränsen godta en större åldersskillnad än när den yngre är just över 14 år. Ålders- och utvecklingsskillnaden mellan parterna var därför inte så stor att ansvarsfrihetsregeln inte kan tillämpas. Ett vänskapsförhållande av sådant slag som i målet uppfyller förarbetenas krav på "en nära och god relation". Hinder föreligger därför inte att tillämpa ansvarsfrihetsregeln också när relationen, som i detta fall, är kamratlig. Förhållandet mellan parterna dagarna efter händelsen kan inte anses ha visat att målsäganden påverkades av gärningen, varför det förefaller som målsäganden inte omedelbart uppfattat gärningen som ett övergrepp. Vid en samlad bedömning får det anses vara uppenbart att samlaget inte har inneburit ett övergrepp och den tilltalade skall därför inte dömas till ansvar för gärningen.

Målet gällde om den tilltalade hade begått grova bedrägerier och grovt skattebrott under påverkan av en allvarlig psykisk störning.

HD uttalar att depression med självmordsrisk kan utgöra en allvarlig psykisk störning och att det inte var uteslutet att den tilltalade led av en sådan störning under åtminstone slutskedet av den period åtalet avsåg. Den tilltalades handlande hade emellertid varit rationellt och präglats av ett adekvat och kontrollerat beteende. Förfarandet hade pågått under lång tid och innefattat komplicerade åtgärder. HD ansåg därför att den psykiska störningen inte kunde anses ha haft ett så avgörande inflytande på den tilltalades handlingssätt som är en förutsättning för att brotten skall anses ha begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Det förelåg därför inte hinder att döma den tilltalade till fängelse och hovrättens dom på fängelse ett år sex månader fastställdes.

Åklagarmyndighetens och Rikspolisstyrelsens inspektion av brottsutredningar om våldtäkt och grov våldtäkt är klar. Inspektionen är en uppföljning av den granskning som skedde 2004-2005.

Syftet med den nya inspektionen har främst varit att se hur de åtgärder som förordades 2005 har påverkat utredningsarbetet. Inspektionen visar att utredningsarbetet har förbättrats på flera sätt. Samverkan mellan åklagare och polis har fördjupats och handläggningstiderna har minskat. Andelen åtal har ökat i förhållande till föregående granskning och andelen förordnanden av målsägandebiträden för brottsoffer har ökat betydligt i förhållande till granskningen 2004-2005. Dessutom kan man se en kvalitetsförbättring i och med att det "vänds på alla stenar" i fler ärenden. Något som ytterligare kan förbättras är användandet av videoinspelning vid förhör. Denna dokumentationsform bör användas i större utsträckning än i dag. Vidare bör rutinerna för information till målsäganden om målsägandebiträde och dokumentationen om detta stramas upp. Även dokumentation av direktiv kan förbättras. -Resultatet av inspektionen är mycket positivt, säger riksåklagare Fredrik Wersäll. Vissa delar i utredningsarbetet av våldtäktsmål har klart förbättrats, t.ex. har antalet förordnanden av målsägandebiträden ökat och handläggningstiderna minskat. Men det finns förstås alltid områden som kan förändras till det bättre och dessa arbetar vi vidare med. -Det är glädjande att se att det har skett förbättringar efter den första våldtäktsinspektionen. Det visar att polismyndigheterna tog till sig synpunkterna och har vidtagit konkreta åtgärder. Samtidigt ser vi att det finns ytterligare saker att förbättra. Vi får inte slå oss till ro, säger rikspolischefen Stefan Strömberg. Inspektionen har genomförts i fyra län - Dalarna, Södermanland, Västra Götaland och Gävleborg - och omfattat 74 ärenden om våldtäkt och grov våldtäkt där offret är över 15 år.

Bilprovningen, Kronofogden, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och SIDA samlas för att under det ”Europeiska året för lika möjligheter för alla” sätta fart på sina arbeten med mångfald, icke-diskriminering och social hållbarhet.

Bilprovningen, Kronofogden, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och SIDA samlas för att under det "Europeiska året för lika möjligheter för alla" sätta fart på sina arbeten med mångfald, icke-diskriminering och social hållbarhet. Genom projektet "mångfald.nu" samlas sex statliga myndigheter och bolag för att under det "Europeiska året för lika möjligheter för alla" sätta fart på sitt arbete med mångfald, likabehandling och social hållbarhet. Utgångspunkten är konkreta mål och utmaningar som var och en av de sex myndigheterna och bolaget har formulerat. -Tydligare direktiv, konkreta åtgärder och årliga uppföljningar; det är ambitionen, säger Ulla Johansson, projektledare för mångfald.nu från företaget WSP Analys & Strategi. Bilprovningen, Kronofogden, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och SIDA satsar nu medel och resurser för att skapa konkreta handlingsplaner för mångfalds- och jämställdhetsfrågorna. Bland åtgärderna ingår bland annat centrala arbetsgrupper som ska driva arbetet, översyn av rekryteringsprocesser och chefs- och personalutbildningar. - Ska vi kunna möta de krav ett mångfacetterat Sverige ställer på oss måste vi låta mångfaldsfrågor genomsyra bolaget. Ska förändringen bli av måste ledningen gå i täten, och det gör vi nu, säger Bilprovningens VD Magnus Ehrenstråhle. - Att på detta sätt bygga ett nätverk mellan myndigheter och verksamheter med likartade förhållanden är unikt och betyder mycket för att få igång mångfaldsarbetet. Vi delar med oss av våra erfarenheter och stöttar de verksamheter som inte har kommit lika långt, säger Goran Kostesic, enhetschef, Rikspolisstyrelsen.

Riksåklagaren har i dag utfärdat riktlinjer för åklagarnas handläggning av provokativa åtgärder. Syftet är att skapa klara och tydliga rutiner.

Provokation är en utredningsmetod som innebär att polisen eller tullen gör en åtgärd som syftar till att få fram bevisning om brott. Som exempel kan nämnas att polisen provocerar någon som misstänks för att inneha narkotika att sälja narkotikan och på så sätt avslöja sitt innehav. Provokation är inte reglerad i lag. Förutsättningarna för att använda metoden och hur en provokation ska gå till för att vara tillåten har i stället utvecklats i rättstillämpningen. Det råder enighet om att provokativa åtgärder ska beslutas av en åklagare och att de ska dokumenteras, men det finns inga bestämmelser som anger vilket underlag åklagaren ska ha för sitt beslut, hur beslutet ska utformas och hur det ska genomföras. Avsikten med riksåklagarens riktlinjer är att skapa klara och tydliga rutiner så att provokativa åtgärder beslutas och genomförs på ett enhetligt och förutsebart sätt och att de dokumenteras så noga att det i efterhand är möjligt att kontrollera att allt har gått rätt till. Promemoria som stöd för svårbedömd juridik Användning av provokativa åtgärder innehåller också många svårbedömda juridiska frågor. Det gäller t.ex. hur stark misstanken om brott skall vara, vilken typ av brottslighet som det är tillåtet att försöka avslöja genom provokation, vilken rätt till insyn den misstänkte skall ha i det dokumenterade underlaget och vilka konsekvenser en provokation kan få för den som har utsatts för provokationen. Brottmålsavdelningen vid riksåklagarens kansli har därför tagit fram en RättsPM som behandlar dessa och andra centrala frågor. Avsikten med promemorian är att den skall utgöra stöd för polis, åklagare och tull när de skall bedöma om och i så fall hur provokativa åtgärder skall genomföras. Samverkan mellan åklagare, polis och tull Både riktlinjerna och promemorian har utarbetats efter samråd med Rikspolisstyrelsen och Tullverket. - Det har under lång tid funnits ett starkt behov av riktlinjer på det här området, säger riksåklagaren Fredrik Wersäll. Det är en sedan länge accepterad arbetsmetod, men avsaknaden av tydliga och synliga regler har inneburit att den ofta har framställts som något som sker i det fördolda och som hemlighålls av polis och åklagare. Det är därför glädjande att vi nu kan presentera riktlinjer som åklagare, polis och tull står bakom. Men egentligen är det inget dramatiskt. - Riktlinjerna stadfäster i mångt och mycket det som redan sker i dag. Vinsten ligger därför främst i att systemet blir synligt, tydligt och förutsebart. På så sätt tror jag att riktlinjerna kommer att öka rättssäkerheten och i förlängningen allmänhetens förtroende för polis, tull och åklagare.

Överåklagaren Sven-Erik Alhem och chefsåklagaren Mats Palm har den 5-7 mars som företrädare för Åklagarmyndigheten deltagit i ett Vargsymposium i Vålådalen, vilket utgjort ett stort och betydelsefullt forum för många olika intressenter. Särskilt intressant för symposiet har naturligen frågan om alla människors - både på myndighetssidan och bland enskilda - förhållningssätt till våra stora rovdjur och då inte minst till den särskilt känslomässigt hatiskt utsatta vargen. Sven-Erik Alhem deltog som chef för utvecklingscentrum Malmö med dess relativt nya ansvar för rovdjuren i landet på åklagarsidan i symposiet för första gången. Sven-Erik Alhems deltagande innebar bl.a. att ett stort antal värdefulla kontakter etablerades och att han också fick möjlighet att informera det stora auditoriet om Åklagarmyndighetens syn på rovdjursproblematiken ur ett straffrättsligt perspektiv. En viktig kontaktyta etablerades med företrädare för BRÅ, som håller på med en studie om illegal jakt, något som enligt BRÅ är det största enskilda problemet i svensk rovdjursförvaltning. Under symposiet fick Sven-Erik Alhem och Mats Palm också mycket påtagligt erfara hur känsliga brottsutredningarna om rovdjuren är i praktiken och att det finns mycket starka skäl som talar för en mer effektiv brottsbekämpning samt en delvis förändrad utredningsordning när det gäller illegal jakt på de stora rovdjuren och då inte minst varg. Dessa erfarenheter kommer att leda till underhandsöverläggningar med företrädare för polisen. Handläggningsfrågorna kommer också att ha en naturlig plats vid det tredagars framtids- och strategimöte med bland annat landets samtliga miljöåklagare, som äger rum i Uddevalla under månadsskiftet maj-juni i år. Det kan nämnas att arrangörerna av Vargsymposiet liksom flera andra av deltagarna ställde sig mycket positiva till betydelsen av Åklagarmyndighetens aktiva deltagande under vargsymposiet.

Shell Raffinaderier AB har i Göteborgs tingsrätt 2007-01-23 dömts att betala 1 500 000 kronor i företagsbot. Det är, tillsammans med domen mot Banverket om Hallandsåsen, det största belopp i företagsbot som har dömts ut i Sverige.

Miljöåklagarna Jörgen Lindberg och Kristina Persson i Göteborg förde talan om företagsbot mot bolaget med anledning av ett utsläpp på raffinaderiområdet som omfattade 600 000 liter bensin. Yrkandet grundade sig på brott i näringsverksamhet bestående av vållande till miljöstörning, miljöfarlig kemikaliehantering och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Det handlade i det här fallet om en renodlad företagsbot utan att åtal samtidigt väcktes mot någon enskild person. Det har hittills varit en ovanlig form av talan som dock kan förväntas öka markant i omfattning genom de lagändringargällande företagsbot som trätt i kraft 1 juli 2006. Lagändringarna innebär bland annat att det blivit enklare att utdöma företagsbot vid oaktsamma brott även om det inte är möjligt att peka ut någon särskild individ vid företaget som ansvarig. Saknade ventiler orsaken till utsläppet I målet mot Shell Raffinaderier AB fann tingsrätten att utsläppet hade orsakats av en saknad högtrycksventil på den rörledning som sprack. Vidare saknades sådana ventiler på ytterligare fyra rörledningsavsnitt som därmed hade kunnat spricka på liknande sätt. Utsläppet, som skedde den 1 juni 2003, medförde enligt tingsrätten en praktiskt beaktansvärd risk för miljöskadliga effekter som inte varit av ringa betydelse. Vidare förelåg risk för oavsiktlig antändning av förångad bensin vilken under ogynnsamma vindförhållanden kunnat nå de närmast belägna personalbostäderna och under alla förhållanden kunnat medföra en kritisk situation för den tankparksoperatör som under färd med en bil upptäckte utsläppet. Ansvaret ligger på "ledande befattningshavare" Tingsrätten fann, precis som åklagarna gjort gällande, att ansvaret för den bristande säkerheten låg på "ledande befattningshavare". Oaktsamheten var grov och brotten innebar ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som varit förenade med bolagets verksamhet men hade även i övrigt varit av allvarlig art. Med hänsyn till att ansvaret låg på högsta ledningen bestämdes boten till det belopp åklagarna yrkat på.

Besluten innebär att praxis för närvarande får anses vara att Subutex i farlighetshänseende närmast kan jämföras med metadon eller att det möjligtvis är något mindre farligt, att Subutex företrädesvis missbrukas intravenöst, att en normaldos bör bestämmas till 2 mg samt att gränsen för grovt brott - vid ett rent mängdresonemang - kan bestämmas till 1 200 missbruksdoser (motsvarande 300 tabletter om 8 mg vardera). I det ena målet (ÅM 2007/0895) behandlar RÅ även frågan om hur man ska bedöma innehav och hantering av narkotika som den tilltalade säger sig ha fått utskrivet legalt, t.ex. inom ramen för ett substitutionsprogram.