En person har i sin tobaksaffär haft två datorer utställda som var uppkopplade mot Internet. Kunderna kunde använda datorerna genom att betala en krona per minut. Av utredningen framgår inte annat än att datorerna inte var särskilt programmerade för spel och inte heller var försedda med förval, genvägar eller liknande anknytning till spelsajter på Internet eller att de på annat sätt varit särskilt utrustade för spel. HD har funnit att datorerna därför inte kan anses utgöra spelautomater i automatspelslagens mening och har ogillat åtalet.