Med hänsyn till att en utlänning som regel har möjlighet att få sin asylansökan prövad i det land som utgör EU:s yttre gräns, finns det normalt inget behov av skydd i den medlemsstat som utlänningen därefter åker till via en inre gräns. I regel föreligger det därför inte ett så starkt behov av att hjälpa en utlänning för att denne ska kunna komma in i Sverige via en inre gräns. Även den som helt utan vinstsyfte hjälper en utlänning att olovligen komma in i Sverige gör sig därför skyldig till människosmuggling.

I det aktuella målet har annat inte framkommit än att en asylansökan istället hade kunnat göras i den Schengenstat (Italien) som den tilltalades släktingar först anlände till och som alltså utgjorde EU:s yttre gräns. Inte heller i övrigt har anförts skäl som kan motivera undantag. Med hänsyn till att mannen utan ersättning hjälpte sina nära släktingar (syster, systerns man och deras gemensamma barn) bedömdes gärningen som ringa och påföljden bestämdes till 60 dagsböter.