-För att kunna ta ställning till om jag som åklagare var skyldig att pröva frågan vidare genom att inleda förundersökning inhämtade jag ytterligare beslutsunderlag från Försvarsmakten bestående av muntlig information samt vissa öppna dokument. Efter det ser jag att det inte finns anledning att anta att något brott har begåtts. Därför finns det inte heller skäl för mig att gå vidare i denna fråga och inleda förundersökning, säger chefsåklagare Tomas Lindstrand vid Åklagarkammaren för säkerhetsmål.

Med anledning av den mediala uppmärksamhet som varit vill Tomas Lindstrand sammanfatta åklagarens roll och bakgrunden till beslutet:

Åklagare har en lagstadgad skyldighet att utreda misstänkta brott. Förundersökning skall inledas så snart det finns anledning anta att brott som hör under allmänt åtal begåtts (23 kap 1 § rättegångsbalken).

Misstänkta brott kommer oftast till åklagarens kännedom genom anmälan från polisen. Åklagarens skyldighet att pröva frågan om förundersökning ska inledas eller inte begränsar sig dock inte till de fall där polisen förser åklagaren med information. Det är uppgifterna i sig, oavsett vem som förmedlar dem, som ska prövas. En artikel i en tidning eller ett telefonsamtal från en privatperson kan därför också innehålla uppgifter som åklagaren är skyldig att pröva.

Det behöver inte finnas någon särskilt stark misstanke för att skyldigheten för åklagaren att inleda förundersökning ska uppstå. Man brukar säga att "förundersökningströskeln" är låg. Trots detta uppstår inte sällan i mera svårbedömda fall ett behov av ytterligare underlag innan beslut om en eventuell förundersökning kan fattas. Beslutsunderlaget kan bestå i att man får information från någon person eller myndighet med särskilda kunskaper i det ämne som frågan gäller. Några vittnesförhör eller andra åtgärder som kräver att förundersökning inletts får givetvis inte vidtas. Inte heller finns det i det här läget någon misstänkt person.

Försvarsmaktens bedömningar att en uppgift är hemlig grundar sig inte sällan på att ett avslöjande av den kan ge främmande makt oönskad kunskap om Sveriges militära förmåga. Överbefälhavarens yttrande i media om Sveriges försvarsförmåga väckte därför frågan om någon försvarshemlighet avslöjats.

Uppgiften i sig utgjorde dock inte tillräcklig grund för att inleda en förundersökning.

Några ytterligare kommentarer kommer inte att lämnas av åklagaren i denna fråga.