Utgången i hovrätten berodde på att hovrätten inte ansåg att den sammantagna bevisningen var tillräcklig för att styrka att den dömde hade befunnit sig på brottsplatsen vid tiden för gärningarna.

- Högsta domstolen tar som regel endast upp mål som är av principiellt intresse för rättstillämpningen. Mål som handlar om att värdera bevisningen i det enskilda fallet är därför generellt sett inte lämpade för prövning i Högsta domstolen. Det nu aktuella målet är mycket omfattande och omständigheterna är komplexa. Det är svårt att urskilja någon tydlig bevisfråga som Högsta domstolen skulle kunna använda för att ge vägledning för rättstillämpningen, säger Riksåklagare Anders Perklev.

Den aktuella domen är det första hovrättsavgörandet avseende folkrättsbrott. Åklagarmyndigheten kommer att fortsätta att följa rättsutvecklingen på området noga.