Sammanfattningsvis slog Högsta domstolen fast att det förelegat hinder sedan den 10 februari 2009 att pröva ett åtal för skattebrott om skattetillägg tidigare påförts beträffande samma oriktiga uppgifter. Högsta domstolen har också tolkat Europakonventionen på så sätt att det finns grund för resning i dessa fall. I anledning av beslutet träffades under gårdagen företrädare för Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten(EBM) för att diskutera vilka effekter beslutet får. Enligt en preliminär beräkning fanns det, för den aktuella tiden, lagakraftvunna domar i ca 1600 ärenden där åtalet omfattat skattebrott. Av dessa var det omkring 500 som avsåg lagakraftvunna hovrättsdomar. I dag är det enligt inhämtade uppgifter 112 personer som avtjänar fängelsestraff där skattebrott utgör en del av domen, samt ett femtiotal som avvaktar straffverkställighet. Den normala ordningen är att en enskild ansöker om resning i domstol och att domstolen, om den finner skäl till det, inhämtar en skriftlig förklaring av åklagaren. Är det en hovrättsdom som vunnit laga kraft hanteras ärendet av riksåklagaren, som ensam åklagare i Högsta domstolen. Övriga fall hanteras normalt av hovrätt och den lokala åklagarorganisationen. Riksåklagaren har förordnat en särskild grupp av åklagare att gå igenom och kontrollera aktuella ärenden som vilar på en lagakraftvunnen hovrättsdom, för att, om den enskilde inte gör det, ansöka om resning till den dömdes fördel, i de fall där förutsättningar för detta finns. I detta arbete prioriteras de ärenden där straffverkställighet pågår eller är förestående. För att resning ska kunna komma ifråga krävs att åtalet i målet prövats den 10 februari 2009 eller senare och att skattetillägg påförts för samma sak innan åtalet väcktes. Om skattetillägget påförts en juridisk person utgör det inte hinder mot att pröva ett åtal mot en person som företräder bolaget. Har denne däremot krävts på betalning av skattetillägget kan förhållandena vara annorlunda. Det är med andra ord ett antal kontrollåtgärder som måste göras i varje enskilt fall och det är därför inte möjligt att idag ha en uppfattning hur många ärenden som kan bli föremål för ett resningsförfarande.