Mål som handlar om att värdera bevisningen i det enskilda fallet är därför generellt sett inte lämpade för prövning i Högsta domstolen. Ärendet är ovanligt i sitt slag och min bedömning är att det i det här fallet inte finns någon fråga där Högsta domstolen skulle kunna ge vägledning i rättstillämpningen, säger riksåklagare Anders Perklev.

Bakgrund:

Svea hovrätt frikände i en dom den 11 april 2013 den SOS-sjuksköterska som åtalats för bl.a. framkallande av fara för annan för att han av grov oaktsamhet utsatt en person för livsfara genom att inte skicka en ambulans med högsta prioritet.

Ansvar för framkallande av fara för annan kan endast utdömas om åklagaren kan bevisa att ett larm om ambulans med högsta prioritet hade avvärjt faran för målsägandens liv.

Hovrätten har vid sin värdering av bevisningen funnit att åklagaren inte kunnat bevisa att sjuksköterskan utsatt målsäganden för livsfara genom att inte larma ambulans eftersom det inte med tillräcklig säkerhet går att säga att livsfaran hade kunnat avvärjas ens om ambulans hade larmats med högsta prioritet redan vid det första telefonsamtalet.