Högsta domstolen är en renodlad prejudikatinstans. Detta innebär att frågor vars avgörande är beroende av hur man värderar bevisningen i ett enskilt fall sällan lämpar sig för en prövning där. Den dömdemannen har förnekat all inblandning i kvinnans försvinnande och död. Bevisningen mot mannen utgörs till stora delar av s.k. indicier. En prövning av brottets rubricering och vilken påföljd som ska dömas ut är då i sin tur beroende av hur Högsta domstolen skulle komma att värdera den bevisning åklagarna lagt fram. Mot denna bakgrund framstår förevarande mål som mindre väl lämpat för att ge generell vägledning om rubricering och straffmätning vid uppsåtligt dödande.