En man har dömdes för grovt narkotikabrott till fängelse i sex år. År 2005 dömdes även mannen för grovt narkotikabrott, till fängelse i tio år. Den dömde har avtjänat knappt sju år av det fängelsestraffet, och när han frigavs villkorligt återstod drygt tre år och fem månader av det tidigare fängelsestraffet. Den tilltalade begick dock nya narkotikabrott under prövotiden.

Sedan den tidigare domen meddelades har påföljdspraxis för narkotikabrott förändrats. I flera fall innebär den förändrade praxisen att kortare fängelsestraff döms ut i jämförelse med vad som var fallet tidigare. Enligt hovrätten var det i detta mål oskäligt att den tilltalade skulle avtjäna reststraffet eftersom den tilltalade, om han i dag dömts för de brott han begått tidigare, skulle ha fått ett flera år kortare fängelsestraff än vad som blev fallet år 2005. Under sådana omständigheter skulle prövotiden redan ha gått ut när den tilltalade begick de nya brotten.

Huvudregeln är att reststraffet ska avtjänas om en person återfaller i brott under prövotiden. Prövotiden motsvarar den tid som återstår av fängelsestraffet. Om det finns särskilda skäl kan domstolen besluta att reststraffet inte ska avtjänas, eller att endast en del ska avtjänas.

Riksåklagaren har i dag överklagat hovrättens dom till Högsta domstolen och yrkat att Högsta domstolen ska meddela prövningstillstånd och besluta att den tilltalade ska avtjäna två år av reststraffet.

Avtjänande av ett reststraff är en reaktion på att någon brutit mot de villkor som gäller vid villkorlig frigivning från ett fängelsestraff, genom att begå nya brott. Enligt riksåklagaren bör det inte under några omständigheter anses oskäligt att den tilltalade får avtjäna ett reststraff enbart av den anledningen att den tidigare domen är meddelad före en i mildrande riktning förändrad påföljdspraxis. Eftersom brotten begicks i slutet av prövotiden räcker det dock, enligt riksåklagaren, att två år av reststraffet avtjänas.

Enligt riksåklagaren är det för en rättvis och enhetlig rättstillämpning angeläget att Högsta domstolen klargör om det ska anses oskäligt att en tilltalad som återfallit i brott ska avtjäna ett reststraff enbart av det skälet att det efter domen har skett en praxisförändring i mildrande riktning. En prövning av överklagandet skulle, enligt riksåklagaren, vara av stor vikt för ledning av rättstillämpningen.