Tingsrätten ansåg att det sammantagna straffvärdet av gärningarna överskred det maximala gemensamma straff som kan dömas ut i ett sådant här fall, nämligen fängelse i 14 år. Hovrätten har tillämpat en annan princip vid bedömningen av straffvärdet och bland annat därför reducerat straffen med 5 år för vardera av bröderna.

Enligt riksåklagaren innebär hovrättens tillämpning av den s.k. asperationsprincipen att endast ett fåtal av alla de hundratals allvarliga gärningar (däribland grova med mycket höga straffvärden) bröderna gjort sig skyldiga till haft betydelse vid den samlade straffvärdebedömningen. Inte heller har de försvårande omständigheter som föreligger beträffande gärningarna eller antalet återkommande gärningar (systematiken) fått något som helst genomslag vid den samlade straffvärdebedömningen.

När det som i detta fall är fråga om synnerligen omfattande grov brottslighet där straffvärdet för vardera gärning överstiger minimistraffet och brotten därtill är riktade mot flera målsägande måste enligt riksåklagaren domstolen vid straffvärdebedömningen kunna komma fram till att brottslighetens svårhet sammantaget är sådan att den förtjänar det maximala straff som kan dömas ut.

Riksåklagaren framhåller att det i hovrättspraxis råder stor osäkerhet hur straffvärdebedömningen ska göras när det är fråga om upprepade allvarliga brott riktade mot flera målsägande. Det är därför av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar överklagandet.

Överklagandet

Kontakt:

My Hedström, byråchef rättsavdelningen, 010-562 50 27

Presstjänsten010-562 50 20