Ett ungt par från Bangladesh kom till Sverige för att studera och arbeta. De saknade släkt och vänner i Sverige och talade inte svenska, men engelska. De hade mycket svårt att hitta en bostad och träffade då på en landsman som erbjöd dem bostad mot att de arbetade i hans restaurang. Landsmannen utlovade att de – utöver fri bostad och mat - skulle få 100 kr i timmen. Paret (framförallt mannen) kom att arbeta långa dagar och även kvällar och helger. Paret fick dock aldrig någon lön utbetald utöver fri bostad och mat.

Åklagaren påstod att landsmannen genom vilseledande och utnyttjande av parets svåra situation exploaterat dem i arbete under uppenbart orimliga villkor.

Hovrätten ogillade åtalet. Enligt hovrätten var paret inte i någon svår situation i bestämmelsens mening. Kvinnan, vars lön efter avdrag för mat och husrum beräknades uppgå till ca 56 kr per timme, hade enligt hovrätten inte arbetat under uppenbart orimliga villkor. Mannen hade i och för sig vilseletts att arbeta under uppenbart orimliga villkor. Vilseledandet var dock inte så kvalificerat som enligt hovrätten måste krävas för att det skulle utgöra brott.

Enligt riksåklagaren är det av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen klargör hur begreppen i brottet människoexploatering ska tolkas och tillämpas.

Överklagandet

Kontakt

Byråchef My Hedström, 010-562 50 27.

Åklagarmyndighetens presstjänst, 010-562 50 20