En man har dömts för människohandel, grovt koppleri, grova våldtäkter, våldtäkter och grov kvinnofridskränkning mot en närstående kvinna. Brottsligheten har begåtts både i Sverige och i Tyskland under mer än ett års tid. Kvinnan har under en stor del av brottstiden varit avskuren från sin familj i Sverige (bl.a. sina minderåriga barn) och varit försatt i en tvångs- och utpressningsliknande situation med tortyrliknande inslag när hon utsatts för allvarliga vålds- och sexualbrott av den närstående mannen och av ett mycket stort antal okända män som mannen sålt henne till. Kvinnan har också tvingats att medverka i pornografiska filmer som mannen lagt upp till försäljning på internet. Kvinnan har till följd av de brott hon utsatts för skadats allvarligt såväl fysiskt som psykiskt. Skadorna kommer med all sannolikhet att vara bestående.

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i 17 år. Tingsrätten beaktade vid sin påföljdsbestämning att mannen även tidigare dömts till fängelse i 14 år för likartad och synnerligen allvarlig brottslighet som i det fallet riktat sig mot två närstående kvinnor.

Hovrätten ändrade påföljden till fängelse i 11 år. Hovrätten ansåg att vissa av de gärningar mannen dömts för skulle bedömas mildare än vad tingsrätten kommit fram till. Enligt hovrätten kunde heller inte den tidigare brottsligheten beaktas som återfall, eftersom mannen började begå de nya brotten först fem år efter att han frigetts från det tidigare fängelsestraffet.

Riksåklagaren vill nu att Högsta domstolen ska döma mannen till fängelse i 18 år. Enligt riksåklagaren är det sammantagna straffvärdet av gärningar som mannen ska dömas för betydligt högre än vad hovrätten kommit fram till, nämligen fängelse i 14 år. Riksåklagaren anser också att det faktum att mannen återfallit i likartad och synnerligen allvarlig brottslighet måste få ett påtagligt genomslag vid straffmätningen. När det är fråga om så allvarlig brottslighet som i detta fall saknar det enligt riksåklagaren betydelse att återfallet skett fem år eller mer efter villkorlig frigivning från det tidigare fängelsestraffet.

Riksåklagaren menar att den tolkning hovrätten gjort av bestämmelsen om återfallsskärpning (29 kap. 4 § BrB) inte har stöd i vare sig lagtext, förarbeten eller praxis.

Enligt riksåklagaren är det därför av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen uttalar sig i frågan om återfallets betydelse för straffmätningen. Även hur det sammantagna straffvärdet av gärningarna ska bedömas är av sådan vikt.

Överklagandet, AMR-5412-22 (pdf)

Kontakt

Byråchef My Hedström är tillgänglig för media i dag fredag, 010-562 50 27.

Åklagarmyndighetens presstjänst, 010-562 50 20