Åklagarmyndigheten lämnade den 3 maj rapporten Domstolarnas påföljdspraxis för vissa våldsbrott till regeringen. Rapporten studerar domstolarnas straffmätning och påföljdsval för vissa våldsbrott under åren 2000 och 2005.– De olika brottstyperna är sinsemellan olika, så någon kort sammanfattning är svår att göra. Däremot går det att dra vissa övergripande slutsatser, säger projektledare Karin Jungerfelt.

Åklagarmyndigheten lämnade den 3 maj rapporten Domstolarnas påföljdspraxis för vissa våldsbrott till regeringen. Rapporten studerar domstolarnas straffmätning och påföljdsval för vissa våldsbrott under åren 2000 och 2005.- De olika brottstyperna är sinsemellan olika, så någon kort sammanfattning är svår att göra. Däremot går det att dra vissa övergripande slutsatser, säger projektledare Karin Jungerfelt. Några skillnader mellan 2000 och 2005 • Antalet domar om brotten som ingår i kartläggningen har ökat, utom för grovt rån. • Andelen personer som döms till fängelse har ökat för de flesta brottstyper. Däremot har den genomsnittliga strafftiden minskat något. Den enda brottstyp där strafftiden har ökat något är rån. • Antalet domar för förberedelse till grovt rån har ökat avsevärt. Samtidigt har fängelsestraffens längd för dessa brott minskat. Andra iakttagelser • Den helt övervägande delen av straffen ligger i den nedersta fjärdedelen av straffskalan. För fängelsestraffen är, förutom vid rån, andelen brott i den lägsta fjärdedelen större år 2005 än år 2000. • Det finns resultat som talar för "kvinnorabatt", dvs. att kvinnor får lindrigare påföljder vid misshandelsbrott, grov fridskränkning och olaga hot. Även gärningsmän mellan 18 och 21 år får generellt lindrigare påföljder och kortare fängelsestraff. • Återfall i brott har betydelse vid val av påföljd, men förefaller ha begränsad betydelse för t.ex. längden på fängelsestraff. • Försvårande omständigheter används i huvudsak för att rubricera ett brott som grovt, vilket i sig innebär att straffen blir längre. I övrigt förekommer relativt sällan att försvårande omständigheter åberopas. Dessa och många andra slutsatser och fakta finns att läsa i rapporten som går att beställa från vaktmästeriet på riksåklagarens kansli, 08-453 66 00. Bakgrund Regeringen gav den 8 december 2005 och den 14 december 2006 Åklagarmyndigheten i uppdrag att kartlägga domstolarnas straffmätning och påföljdsval i mål om brotten misshandel, grov misshandel, grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning, olaga hot, grovt olaga hot samt rån och grovt rån. Uppdraget har handlagts av Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Göteborg.

Regeringen har i dag utnämnt vice överåklagare Jörgen Almblad till överåklagare med ansvar för resningsärenden. Bakgrunden är att riksåklagaren har beslutat att alla resningsärenden ska handläggas vid en särskild funktion på riksåklagarens kansli.

Under de senaste åren har ett antal fall av resning i brottmål uppmärksammats i debatten. Bland annat har frågor om själva förfarandet i samband med resningsansökningar diskuterats. - Resningsfrågor är ofta av annorlunda slag än de inom åklagarverksamheten i övrigt. Det är också viktigt att den som ansöker om resning har fullt förtroende för att ansökan behandlas opartiskt. Därför har jag beslutat inrätta den nya fristående funktionen. Överåklagaren, eller någon annan åklagare som handlägger ett ärende vid den nya funktionen, får inte tidigare ha haft någon befattning med det mål som en resningsfråga avser, säger riksåklagare Fredrik Wersäll. Huvudregeln är att lagakraftvunna domar gäller Huvudregeln i svensk rätt är att domar som inte längre kan överklagas på vanligt sätt - så kallade lagakraftvunna domar - ska gälla. Resning är i stort sett det enda institut genom vilket en lagakraftvunnen dom kan brytas upp på grund av att den kan antas vara felaktig i sak. Resning beviljas endast i undantagsfall, i enlighet med huvudregeln. När det gäller lagakraftvunna hovrättsdomar är det Högsta domstolen som avgör resningsärenden. I de fallen är riksåklagaren den dömdes motpart. - Samhället har intresse av en stabil rättsordning som innebär att de som har varit inblandade i en rättegång ska kunna känna trygghet och slippa leva under hot om att en sak som har prövats av domstol ska kunna tas upp igen. Mot det intresset står ett annat intresse, nämligen att felaktiga domstolsavgöranden ska kunna korrigeras. Resningsreglernas syfte är att få en avvägning mellan dessa intressen, säger Fredrik Wersäll - Med den nyafunktionen och de nya rutinerna skapar vi en ökad tydlighet i hanteringen av resningsärenden. Jörgen Almblad har en lång och bred erfarenhet av brottmål från olika delar av rättsväsendet. Jag är därför mycket glad att han tackat ja till den nya befattningen, säger Fredrik Wersäll.

Riksåklagare Fredrik Wersäll föreslår att vuxnas kontakter med barn i sexuella syften ska bli straffbara. En kartläggning som Brå har gjort visar att många barn kontaktas via Internet av vuxna i sexuella syften.Inte sällan leder kontakterna till att barnet utsätts för olika typer av sexualbrott.

Riksåklagare Fredrik Wersäll föreslår att vuxnas kontakter med barn i sexuella syften ska bli straffbara. En kartläggning som Brå har gjort visar att många barn kontaktas via Internet av vuxna i sexuella syften. Inte sällan leder kontakterna till att barnet utsätts för olika typer av sexualbrott. Regeringen gav i februari 2006 riksåklagaren Fredrik Wersäll i uppdrag att bland annat överväga om den gällande lagstiftningen är tillräcklig för att skydda barn mot det som på engelska kallas grooming, det vill säga att vuxna, ofta via Internet, tar kontakt med barn i syfte att kunna utnyttja barnet sexuellt. Brottsförebyggande rådet (Brå) har samtidigt haft i uppdrag att ta fram ett kunskapsunderlag om företeelsens närmare karaktär och omfattning. Fredrik Wersäll har i dag lämnat över sin utredning till regeringen (Ds 2007:13, Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften). Brå har samtidigt redovisat sitt uppdrag (Brå-rapport 2007:11, Vuxnas sexuella kontakter med barn via Internet). Många unga utsätts för kontaktförsök via Internet Brå:s kartläggning visar att många barn utsätts för kontakter och kontaktförsök som barnen uppfattar har sexuella motiv. Kartläggningen visar vidare att det allra vanligaste är att de vuxna tar dessa kontakter via Internet. Hur många barn som utsätts är svårt att uppskatta, men i Brå:s kartläggning svarade närmare 40 procent av flickorna i årskurs 9 att de under det senaste året har via Internet fått sexuella förslag från för dem okända vuxna. Många av kontakterna leder också till att barnen utsätts för olika typer av sexualbrott, i första hand via Internet men ibland vid en fysisk träff med den vuxne förövaren. Ny bestämmelse i brottsbalken föreslås Fredrik Wersäll och Brå anser att olika förebyggande åtgärder kan bidra till att göra barn och unga mer riskmedvetna. Det bör också finnas möjligheter för Internetbranschen att genom tydligare användarregler och förbättrad övervakning minska utbredningen. I dag presenterar Brå också skolmaterialet Var går gränsen? Handledning för temaarbeten om integritet, sexuella trakasserier och sexualbrott, som bland annat tar upp sexualbrott på Internet. Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften är ett allvarligt samhällsproblem och därför föreslår Fredrik Wersäll att det i brottsbalken införs en ny bestämmelse om ansvar för kontakt med barn i sexuellt syfte. Det ska alltså vara straffbart att ha kontakt med barn under 15 år om syftet är att begå sexualbrott enligt 6 kap. brottsbalken mot barnet. Straffansvar ska enligt förslaget inträda oavsett hur kontakten tas (via Internet, telefon, i "verkliga livet" eller på annat sätt) och det ska inte krävas att det kan styrkas exakt vilken typ av sexualbrott som den vuxne förövaren har haft för avsikt att begå. I de lindrigare fallen bör påföljden kunna stanna vid böter, medan fängelse i upp till ett år bör kunna dömas ut i allvarligare fall. Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 juli 2008.

Svarsskrivelserna behandlar frågan om den svenska lotterilagstiftningen är förenlig med EG-rätten.

Två kvällstidningar hade infört spelannonser för utländska spelbolag. Chefredaktörerna dömdes för brott mot lotterilagen (främjandeförbudet i 38 och 54 §§) till dagsböter. Hovrätten meddelade inte prövningstillstånd. Chefredaktörerna har överklagat respektive beslut till Högsta domstolen. De gör gällande att främjandeförbudet och den därtill kopplade kriminaliseringen strider mot diskrimineringsförbudet i artikel 12 i EG-fördraget och att den svenska spellagstiftningen i sin helhet inte uppfyller de krav EG-rätten ställer. RÅ delar inte denna uppfattning och anser att det inte föreligger skäl att meddela prövningstillstånd.

Industrihampa som odlas efter korrekt gjord ansökan är inte narkotika och det gäller även vid befattning som inte hör till själva odlingen.

Målet gällde en person som stulit 1,6 kg torkad industrihampa från en åker där odling skedde för industriellt ändamål av godkänd hampasort och med nödvändiga tillstånd. Personen åtalades för narkotikabrott. Tingsrätten och hovrätten ogillade åtalet med motiveringen att industrihampa inte är narkotika. RÅ överklagade och HD har nu fastställt hovrättens friande domslut. HD slår fast att industrihampa inte övergår till att klassificeras som narkotika om någon hanterar den utanför själva odlingen. Legalitetsprincipen innebär att innehavet objektivt sett inte är att bedöma som narkotikabrott.

HD-dom ang. ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § BrB (tonårsregeln). HD:s dom behandlar ett samlag mellan en drygt 17-årig pojke och en flicka som var drygt 14 ½ år.

HD-dom ang. ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § BrB (tonårsregeln). HD:s dom behandlar ett samlag mellan en drygt 17-årig pojke och en flicka som var drygt 14 ½ år. HD uttalar bl.a. följande. Åldersskillnaden mellan parterna var ca. 2 ½ år. De var kamrater och hade umgåtts under längre tid, men det var inte fråga om en kärleksrelation. Annat var inte visat än att samlaget var frivilligt och ömsesidigt. Det torde ofta förhålla sig så att när det gäller tonåringar kring 15-årsgränsen så har flickor hunnit längre i sin utveckling och mognad än pojkar. Det torde inte vara lämpligt eller kanske ens möjligt att föra bevisning om saken i de flesta fall, varför en viss schablonisering får tillåtas. Det är därför rimligt att när den yngre är mycket nära 15-årsgränsen godta en större åldersskillnad än när den yngre är just över 14 år. Ålders- och utvecklingsskillnaden mellan parterna var därför inte så stor att ansvarsfrihetsregeln inte kan tillämpas. Ett vänskapsförhållande av sådant slag som i målet uppfyller förarbetenas krav på "en nära och god relation". Hinder föreligger därför inte att tillämpa ansvarsfrihetsregeln också när relationen, som i detta fall, är kamratlig. Förhållandet mellan parterna dagarna efter händelsen kan inte anses ha visat att målsäganden påverkades av gärningen, varför det förefaller som målsäganden inte omedelbart uppfattat gärningen som ett övergrepp. Vid en samlad bedömning får det anses vara uppenbart att samlaget inte har inneburit ett övergrepp och den tilltalade skall därför inte dömas till ansvar för gärningen.

Målet gällde om den tilltalade hade begått grova bedrägerier och grovt skattebrott under påverkan av en allvarlig psykisk störning.

HD uttalar att depression med självmordsrisk kan utgöra en allvarlig psykisk störning och att det inte var uteslutet att den tilltalade led av en sådan störning under åtminstone slutskedet av den period åtalet avsåg. Den tilltalades handlande hade emellertid varit rationellt och präglats av ett adekvat och kontrollerat beteende. Förfarandet hade pågått under lång tid och innefattat komplicerade åtgärder. HD ansåg därför att den psykiska störningen inte kunde anses ha haft ett så avgörande inflytande på den tilltalades handlingssätt som är en förutsättning för att brotten skall anses ha begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Det förelåg därför inte hinder att döma den tilltalade till fängelse och hovrättens dom på fängelse ett år sex månader fastställdes.

Åklagarmyndighetens och Rikspolisstyrelsens inspektion av brottsutredningar om våldtäkt och grov våldtäkt är klar. Inspektionen är en uppföljning av den granskning som skedde 2004-2005.

Syftet med den nya inspektionen har främst varit att se hur de åtgärder som förordades 2005 har påverkat utredningsarbetet. Inspektionen visar att utredningsarbetet har förbättrats på flera sätt. Samverkan mellan åklagare och polis har fördjupats och handläggningstiderna har minskat. Andelen åtal har ökat i förhållande till föregående granskning och andelen förordnanden av målsägandebiträden för brottsoffer har ökat betydligt i förhållande till granskningen 2004-2005. Dessutom kan man se en kvalitetsförbättring i och med att det "vänds på alla stenar" i fler ärenden. Något som ytterligare kan förbättras är användandet av videoinspelning vid förhör. Denna dokumentationsform bör användas i större utsträckning än i dag. Vidare bör rutinerna för information till målsäganden om målsägandebiträde och dokumentationen om detta stramas upp. Även dokumentation av direktiv kan förbättras. -Resultatet av inspektionen är mycket positivt, säger riksåklagare Fredrik Wersäll. Vissa delar i utredningsarbetet av våldtäktsmål har klart förbättrats, t.ex. har antalet förordnanden av målsägandebiträden ökat och handläggningstiderna minskat. Men det finns förstås alltid områden som kan förändras till det bättre och dessa arbetar vi vidare med. -Det är glädjande att se att det har skett förbättringar efter den första våldtäktsinspektionen. Det visar att polismyndigheterna tog till sig synpunkterna och har vidtagit konkreta åtgärder. Samtidigt ser vi att det finns ytterligare saker att förbättra. Vi får inte slå oss till ro, säger rikspolischefen Stefan Strömberg. Inspektionen har genomförts i fyra län - Dalarna, Södermanland, Västra Götaland och Gävleborg - och omfattat 74 ärenden om våldtäkt och grov våldtäkt där offret är över 15 år.

Bilprovningen, Kronofogden, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och SIDA samlas för att under det ”Europeiska året för lika möjligheter för alla” sätta fart på sina arbeten med mångfald, icke-diskriminering och social hållbarhet.

Bilprovningen, Kronofogden, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och SIDA samlas för att under det "Europeiska året för lika möjligheter för alla" sätta fart på sina arbeten med mångfald, icke-diskriminering och social hållbarhet. Genom projektet "mångfald.nu" samlas sex statliga myndigheter och bolag för att under det "Europeiska året för lika möjligheter för alla" sätta fart på sitt arbete med mångfald, likabehandling och social hållbarhet. Utgångspunkten är konkreta mål och utmaningar som var och en av de sex myndigheterna och bolaget har formulerat. -Tydligare direktiv, konkreta åtgärder och årliga uppföljningar; det är ambitionen, säger Ulla Johansson, projektledare för mångfald.nu från företaget WSP Analys & Strategi. Bilprovningen, Kronofogden, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och SIDA satsar nu medel och resurser för att skapa konkreta handlingsplaner för mångfalds- och jämställdhetsfrågorna. Bland åtgärderna ingår bland annat centrala arbetsgrupper som ska driva arbetet, översyn av rekryteringsprocesser och chefs- och personalutbildningar. - Ska vi kunna möta de krav ett mångfacetterat Sverige ställer på oss måste vi låta mångfaldsfrågor genomsyra bolaget. Ska förändringen bli av måste ledningen gå i täten, och det gör vi nu, säger Bilprovningens VD Magnus Ehrenstråhle. - Att på detta sätt bygga ett nätverk mellan myndigheter och verksamheter med likartade förhållanden är unikt och betyder mycket för att få igång mångfaldsarbetet. Vi delar med oss av våra erfarenheter och stöttar de verksamheter som inte har kommit lika långt, säger Goran Kostesic, enhetschef, Rikspolisstyrelsen.

Riksåklagaren har i dag utfärdat riktlinjer för åklagarnas handläggning av provokativa åtgärder. Syftet är att skapa klara och tydliga rutiner.

Provokation är en utredningsmetod som innebär att polisen eller tullen gör en åtgärd som syftar till att få fram bevisning om brott. Som exempel kan nämnas att polisen provocerar någon som misstänks för att inneha narkotika att sälja narkotikan och på så sätt avslöja sitt innehav. Provokation är inte reglerad i lag. Förutsättningarna för att använda metoden och hur en provokation ska gå till för att vara tillåten har i stället utvecklats i rättstillämpningen. Det råder enighet om att provokativa åtgärder ska beslutas av en åklagare och att de ska dokumenteras, men det finns inga bestämmelser som anger vilket underlag åklagaren ska ha för sitt beslut, hur beslutet ska utformas och hur det ska genomföras. Avsikten med riksåklagarens riktlinjer är att skapa klara och tydliga rutiner så att provokativa åtgärder beslutas och genomförs på ett enhetligt och förutsebart sätt och att de dokumenteras så noga att det i efterhand är möjligt att kontrollera att allt har gått rätt till. Promemoria som stöd för svårbedömd juridik Användning av provokativa åtgärder innehåller också många svårbedömda juridiska frågor. Det gäller t.ex. hur stark misstanken om brott skall vara, vilken typ av brottslighet som det är tillåtet att försöka avslöja genom provokation, vilken rätt till insyn den misstänkte skall ha i det dokumenterade underlaget och vilka konsekvenser en provokation kan få för den som har utsatts för provokationen. Brottmålsavdelningen vid riksåklagarens kansli har därför tagit fram en RättsPM som behandlar dessa och andra centrala frågor. Avsikten med promemorian är att den skall utgöra stöd för polis, åklagare och tull när de skall bedöma om och i så fall hur provokativa åtgärder skall genomföras. Samverkan mellan åklagare, polis och tull Både riktlinjerna och promemorian har utarbetats efter samråd med Rikspolisstyrelsen och Tullverket. - Det har under lång tid funnits ett starkt behov av riktlinjer på det här området, säger riksåklagaren Fredrik Wersäll. Det är en sedan länge accepterad arbetsmetod, men avsaknaden av tydliga och synliga regler har inneburit att den ofta har framställts som något som sker i det fördolda och som hemlighålls av polis och åklagare. Det är därför glädjande att vi nu kan presentera riktlinjer som åklagare, polis och tull står bakom. Men egentligen är det inget dramatiskt. - Riktlinjerna stadfäster i mångt och mycket det som redan sker i dag. Vinsten ligger därför främst i att systemet blir synligt, tydligt och förutsebart. På så sätt tror jag att riktlinjerna kommer att öka rättssäkerheten och i förlängningen allmänhetens förtroende för polis, tull och åklagare.