Åklagarmyndigheten lämnade den 3 maj rapporten Domstolarnas påföljdspraxis för vissa våldsbrott till regeringen. Rapporten studerar domstolarnas straffmätning och påföljdsval för vissa våldsbrott under åren 2000 och 2005.– De olika brottstyperna är sinsemellan olika, så någon kort sammanfattning är svår att göra. Däremot går det att dra vissa övergripande slutsatser, säger projektledare Karin Jungerfelt.

Åklagarmyndigheten lämnade den 3 maj rapporten Domstolarnas påföljdspraxis för vissa våldsbrott till regeringen. Rapporten studerar domstolarnas straffmätning och påföljdsval för vissa våldsbrott under åren 2000 och 2005.- De olika brottstyperna är sinsemellan olika, så någon kort sammanfattning är svår att göra. Däremot går det att dra vissa övergripande slutsatser, säger projektledare Karin Jungerfelt. Några skillnader mellan 2000 och 2005 • Antalet domar om brotten som ingår i kartläggningen har ökat, utom för grovt rån. • Andelen personer som döms till fängelse har ökat för de flesta brottstyper. Däremot har den genomsnittliga strafftiden minskat något. Den enda brottstyp där strafftiden har ökat något är rån. • Antalet domar för förberedelse till grovt rån har ökat avsevärt. Samtidigt har fängelsestraffens längd för dessa brott minskat. Andra iakttagelser • Den helt övervägande delen av straffen ligger i den nedersta fjärdedelen av straffskalan. För fängelsestraffen är, förutom vid rån, andelen brott i den lägsta fjärdedelen större år 2005 än år 2000. • Det finns resultat som talar för "kvinnorabatt", dvs. att kvinnor får lindrigare påföljder vid misshandelsbrott, grov fridskränkning och olaga hot. Även gärningsmän mellan 18 och 21 år får generellt lindrigare påföljder och kortare fängelsestraff. • Återfall i brott har betydelse vid val av påföljd, men förefaller ha begränsad betydelse för t.ex. längden på fängelsestraff. • Försvårande omständigheter används i huvudsak för att rubricera ett brott som grovt, vilket i sig innebär att straffen blir längre. I övrigt förekommer relativt sällan att försvårande omständigheter åberopas. Dessa och många andra slutsatser och fakta finns att läsa i rapporten som går att beställa från vaktmästeriet på riksåklagarens kansli, 08-453 66 00. Bakgrund Regeringen gav den 8 december 2005 och den 14 december 2006 Åklagarmyndigheten i uppdrag att kartlägga domstolarnas straffmätning och påföljdsval i mål om brotten misshandel, grov misshandel, grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning, olaga hot, grovt olaga hot samt rån och grovt rån. Uppdraget har handlagts av Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Göteborg.

Regeringen har i dag utnämnt vice överåklagare Jörgen Almblad till överåklagare med ansvar för resningsärenden. Bakgrunden är att riksåklagaren har beslutat att alla resningsärenden ska handläggas vid en särskild funktion på riksåklagarens kansli.

Under de senaste åren har ett antal fall av resning i brottmål uppmärksammats i debatten. Bland annat har frågor om själva förfarandet i samband med resningsansökningar diskuterats. - Resningsfrågor är ofta av annorlunda slag än de inom åklagarverksamheten i övrigt. Det är också viktigt att den som ansöker om resning har fullt förtroende för att ansökan behandlas opartiskt. Därför har jag beslutat inrätta den nya fristående funktionen. Överåklagaren, eller någon annan åklagare som handlägger ett ärende vid den nya funktionen, får inte tidigare ha haft någon befattning med det mål som en resningsfråga avser, säger riksåklagare Fredrik Wersäll. Huvudregeln är att lagakraftvunna domar gäller Huvudregeln i svensk rätt är att domar som inte längre kan överklagas på vanligt sätt - så kallade lagakraftvunna domar - ska gälla. Resning är i stort sett det enda institut genom vilket en lagakraftvunnen dom kan brytas upp på grund av att den kan antas vara felaktig i sak. Resning beviljas endast i undantagsfall, i enlighet med huvudregeln. När det gäller lagakraftvunna hovrättsdomar är det Högsta domstolen som avgör resningsärenden. I de fallen är riksåklagaren den dömdes motpart. - Samhället har intresse av en stabil rättsordning som innebär att de som har varit inblandade i en rättegång ska kunna känna trygghet och slippa leva under hot om att en sak som har prövats av domstol ska kunna tas upp igen. Mot det intresset står ett annat intresse, nämligen att felaktiga domstolsavgöranden ska kunna korrigeras. Resningsreglernas syfte är att få en avvägning mellan dessa intressen, säger Fredrik Wersäll - Med den nyafunktionen och de nya rutinerna skapar vi en ökad tydlighet i hanteringen av resningsärenden. Jörgen Almblad har en lång och bred erfarenhet av brottmål från olika delar av rättsväsendet. Jag är därför mycket glad att han tackat ja till den nya befattningen, säger Fredrik Wersäll.

Riksåklagare Fredrik Wersäll föreslår att vuxnas kontakter med barn i sexuella syften ska bli straffbara. En kartläggning som Brå har gjort visar att många barn kontaktas via Internet av vuxna i sexuella syften.Inte sällan leder kontakterna till att barnet utsätts för olika typer av sexualbrott.

Riksåklagare Fredrik Wersäll föreslår att vuxnas kontakter med barn i sexuella syften ska bli straffbara. En kartläggning som Brå har gjort visar att många barn kontaktas via Internet av vuxna i sexuella syften. Inte sällan leder kontakterna till att barnet utsätts för olika typer av sexualbrott. Regeringen gav i februari 2006 riksåklagaren Fredrik Wersäll i uppdrag att bland annat överväga om den gällande lagstiftningen är tillräcklig för att skydda barn mot det som på engelska kallas grooming, det vill säga att vuxna, ofta via Internet, tar kontakt med barn i syfte att kunna utnyttja barnet sexuellt. Brottsförebyggande rådet (Brå) har samtidigt haft i uppdrag att ta fram ett kunskapsunderlag om företeelsens närmare karaktär och omfattning. Fredrik Wersäll har i dag lämnat över sin utredning till regeringen (Ds 2007:13, Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften). Brå har samtidigt redovisat sitt uppdrag (Brå-rapport 2007:11, Vuxnas sexuella kontakter med barn via Internet). Många unga utsätts för kontaktförsök via Internet Brå:s kartläggning visar att många barn utsätts för kontakter och kontaktförsök som barnen uppfattar har sexuella motiv. Kartläggningen visar vidare att det allra vanligaste är att de vuxna tar dessa kontakter via Internet. Hur många barn som utsätts är svårt att uppskatta, men i Brå:s kartläggning svarade närmare 40 procent av flickorna i årskurs 9 att de under det senaste året har via Internet fått sexuella förslag från för dem okända vuxna. Många av kontakterna leder också till att barnen utsätts för olika typer av sexualbrott, i första hand via Internet men ibland vid en fysisk träff med den vuxne förövaren. Ny bestämmelse i brottsbalken föreslås Fredrik Wersäll och Brå anser att olika förebyggande åtgärder kan bidra till att göra barn och unga mer riskmedvetna. Det bör också finnas möjligheter för Internetbranschen att genom tydligare användarregler och förbättrad övervakning minska utbredningen. I dag presenterar Brå också skolmaterialet Var går gränsen? Handledning för temaarbeten om integritet, sexuella trakasserier och sexualbrott, som bland annat tar upp sexualbrott på Internet. Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften är ett allvarligt samhällsproblem och därför föreslår Fredrik Wersäll att det i brottsbalken införs en ny bestämmelse om ansvar för kontakt med barn i sexuellt syfte. Det ska alltså vara straffbart att ha kontakt med barn under 15 år om syftet är att begå sexualbrott enligt 6 kap. brottsbalken mot barnet. Straffansvar ska enligt förslaget inträda oavsett hur kontakten tas (via Internet, telefon, i "verkliga livet" eller på annat sätt) och det ska inte krävas att det kan styrkas exakt vilken typ av sexualbrott som den vuxne förövaren har haft för avsikt att begå. I de lindrigare fallen bör påföljden kunna stanna vid böter, medan fängelse i upp till ett år bör kunna dömas ut i allvarligare fall. Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 juli 2008.

Svarsskrivelserna behandlar frågan om den svenska lotterilagstiftningen är förenlig med EG-rätten.

Två kvällstidningar hade infört spelannonser för utländska spelbolag. Chefredaktörerna dömdes för brott mot lotterilagen (främjandeförbudet i 38 och 54 §§) till dagsböter. Hovrätten meddelade inte prövningstillstånd. Chefredaktörerna har överklagat respektive beslut till Högsta domstolen. De gör gällande att främjandeförbudet och den därtill kopplade kriminaliseringen strider mot diskrimineringsförbudet i artikel 12 i EG-fördraget och att den svenska spellagstiftningen i sin helhet inte uppfyller de krav EG-rätten ställer. RÅ delar inte denna uppfattning och anser att det inte föreligger skäl att meddela prövningstillstånd.

Industrihampa som odlas efter korrekt gjord ansökan är inte narkotika och det gäller även vid befattning som inte hör till själva odlingen.

Målet gällde en person som stulit 1,6 kg torkad industrihampa från en åker där odling skedde för industriellt ändamål av godkänd hampasort och med nödvändiga tillstånd. Personen åtalades för narkotikabrott. Tingsrätten och hovrätten ogillade åtalet med motiveringen att industrihampa inte är narkotika. RÅ överklagade och HD har nu fastställt hovrättens friande domslut. HD slår fast att industrihampa inte övergår till att klassificeras som narkotika om någon hanterar den utanför själva odlingen. Legalitetsprincipen innebär att innehavet objektivt sett inte är att bedöma som narkotikabrott.

HD-dom ang. ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § BrB (tonårsregeln). HD:s dom behandlar ett samlag mellan en drygt 17-årig pojke och en flicka som var drygt 14 ½ år.

HD-dom ang. ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § BrB (tonårsregeln). HD:s dom behandlar ett samlag mellan en drygt 17-årig pojke och en flicka som var drygt 14 ½ år. HD uttalar bl.a. följande. Åldersskillnaden mellan parterna var ca. 2 ½ år. De var kamrater och hade umgåtts under längre tid, men det var inte fråga om en kärleksrelation. Annat var inte visat än att samlaget var frivilligt och ömsesidigt. Det torde ofta förhålla sig så att när det gäller tonåringar kring 15-årsgränsen så har flickor hunnit längre i sin utveckling och mognad än pojkar. Det torde inte vara lämpligt eller kanske ens möjligt att föra bevisning om saken i de flesta fall, varför en viss schablonisering får tillåtas. Det är därför rimligt att när den yngre är mycket nära 15-årsgränsen godta en större åldersskillnad än när den yngre är just över 14 år. Ålders- och utvecklingsskillnaden mellan parterna var därför inte så stor att ansvarsfrihetsregeln inte kan tillämpas. Ett vänskapsförhållande av sådant slag som i målet uppfyller förarbetenas krav på "en nära och god relation". Hinder föreligger därför inte att tillämpa ansvarsfrihetsregeln också när relationen, som i detta fall, är kamratlig. Förhållandet mellan parterna dagarna efter händelsen kan inte anses ha visat att målsäganden påverkades av gärningen, varför det förefaller som målsäganden inte omedelbart uppfattat gärningen som ett övergrepp. Vid en samlad bedömning får det anses vara uppenbart att samlaget inte har inneburit ett övergrepp och den tilltalade skall därför inte dömas till ansvar för gärningen.

Målet gällde om den tilltalade hade begått grova bedrägerier och grovt skattebrott under påverkan av en allvarlig psykisk störning.

HD uttalar att depression med självmordsrisk kan utgöra en allvarlig psykisk störning och att det inte var uteslutet att den tilltalade led av en sådan störning under åtminstone slutskedet av den period åtalet avsåg. Den tilltalades handlande hade emellertid varit rationellt och präglats av ett adekvat och kontrollerat beteende. Förfarandet hade pågått under lång tid och innefattat komplicerade åtgärder. HD ansåg därför att den psykiska störningen inte kunde anses ha haft ett så avgörande inflytande på den tilltalades handlingssätt som är en förutsättning för att brotten skall anses ha begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Det förelåg därför inte hinder att döma den tilltalade till fängelse och hovrättens dom på fängelse ett år sex månader fastställdes.

Åklagarmyndighetens och Rikspolisstyrelsens inspektion av brottsutredningar om våldtäkt och grov våldtäkt är klar. Inspektionen är en uppföljning av den granskning som skedde 2004-2005.

Syftet med den nya inspektionen har främst varit att se hur de åtgärder som förordades 2005 har påverkat utredningsarbetet. Inspektionen visar att utredningsarbetet har förbättrats på flera sätt. Samverkan mellan åklagare och polis har fördjupats och handläggningstiderna har minskat. Andelen åtal har ökat i förhållande till föregående granskning och andelen förordnanden av målsägandebiträden för brottsoffer har ökat betydligt i förhållande till granskningen 2004-2005. Dessutom kan man se en kvalitetsförbättring i och med att det "vänds på alla stenar" i fler ärenden. Något som ytterligare kan förbättras är användandet av videoinspelning vid förhör. Denna dokumentationsform bör användas i större utsträckning än i dag. Vidare bör rutinerna för information till målsäganden om målsägandebiträde och dokumentationen om detta stramas upp. Även dokumentation av direktiv kan förbättras. -Resultatet av inspektionen är mycket positivt, säger riksåklagare Fredrik Wersäll. Vissa delar i utredningsarbetet av våldtäktsmål har klart förbättrats, t.ex. har antalet förordnanden av målsägandebiträden ökat och handläggningstiderna minskat. Men det finns förstås alltid områden som kan förändras till det bättre och dessa arbetar vi vidare med. -Det är glädjande att se att det har skett förbättringar efter den första våldtäktsinspektionen. Det visar att polismyndigheterna tog till sig synpunkterna och har vidtagit konkreta åtgärder. Samtidigt ser vi att det finns ytterligare saker att förbättra. Vi får inte slå oss till ro, säger rikspolischefen Stefan Strömberg. Inspektionen har genomförts i fyra län - Dalarna, Södermanland, Västra Götaland och Gävleborg - och omfattat 74 ärenden om våldtäkt och grov våldtäkt där offret är över 15 år.

Bilprovningen, Kronofogden, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och SIDA samlas för att under det ”Europeiska året för lika möjligheter för alla” sätta fart på sina arbeten med mångfald, icke-diskriminering och social hållbarhet.

Bilprovningen, Kronofogden, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och SIDA samlas för att under det "Europeiska året för lika möjligheter för alla" sätta fart på sina arbeten med mångfald, icke-diskriminering och social hållbarhet. Genom projektet "mångfald.nu" samlas sex statliga myndigheter och bolag för att under det "Europeiska året för lika möjligheter för alla" sätta fart på sitt arbete med mångfald, likabehandling och social hållbarhet. Utgångspunkten är konkreta mål och utmaningar som var och en av de sex myndigheterna och bolaget har formulerat. -Tydligare direktiv, konkreta åtgärder och årliga uppföljningar; det är ambitionen, säger Ulla Johansson, projektledare för mångfald.nu från företaget WSP Analys & Strategi. Bilprovningen, Kronofogden, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och SIDA satsar nu medel och resurser för att skapa konkreta handlingsplaner för mångfalds- och jämställdhetsfrågorna. Bland åtgärderna ingår bland annat centrala arbetsgrupper som ska driva arbetet, översyn av rekryteringsprocesser och chefs- och personalutbildningar. - Ska vi kunna möta de krav ett mångfacetterat Sverige ställer på oss måste vi låta mångfaldsfrågor genomsyra bolaget. Ska förändringen bli av måste ledningen gå i täten, och det gör vi nu, säger Bilprovningens VD Magnus Ehrenstråhle. - Att på detta sätt bygga ett nätverk mellan myndigheter och verksamheter med likartade förhållanden är unikt och betyder mycket för att få igång mångfaldsarbetet. Vi delar med oss av våra erfarenheter och stöttar de verksamheter som inte har kommit lika långt, säger Goran Kostesic, enhetschef, Rikspolisstyrelsen.

Riksåklagaren har i dag utfärdat riktlinjer för åklagarnas handläggning av provokativa åtgärder. Syftet är att skapa klara och tydliga rutiner.

Provokation är en utredningsmetod som innebär att polisen eller tullen gör en åtgärd som syftar till att få fram bevisning om brott. Som exempel kan nämnas att polisen provocerar någon som misstänks för att inneha narkotika att sälja narkotikan och på så sätt avslöja sitt innehav. Provokation är inte reglerad i lag. Förutsättningarna för att använda metoden och hur en provokation ska gå till för att vara tillåten har i stället utvecklats i rättstillämpningen. Det råder enighet om att provokativa åtgärder ska beslutas av en åklagare och att de ska dokumenteras, men det finns inga bestämmelser som anger vilket underlag åklagaren ska ha för sitt beslut, hur beslutet ska utformas och hur det ska genomföras. Avsikten med riksåklagarens riktlinjer är att skapa klara och tydliga rutiner så att provokativa åtgärder beslutas och genomförs på ett enhetligt och förutsebart sätt och att de dokumenteras så noga att det i efterhand är möjligt att kontrollera att allt har gått rätt till. Promemoria som stöd för svårbedömd juridik Användning av provokativa åtgärder innehåller också många svårbedömda juridiska frågor. Det gäller t.ex. hur stark misstanken om brott skall vara, vilken typ av brottslighet som det är tillåtet att försöka avslöja genom provokation, vilken rätt till insyn den misstänkte skall ha i det dokumenterade underlaget och vilka konsekvenser en provokation kan få för den som har utsatts för provokationen. Brottmålsavdelningen vid riksåklagarens kansli har därför tagit fram en RättsPM som behandlar dessa och andra centrala frågor. Avsikten med promemorian är att den skall utgöra stöd för polis, åklagare och tull när de skall bedöma om och i så fall hur provokativa åtgärder skall genomföras. Samverkan mellan åklagare, polis och tull Både riktlinjerna och promemorian har utarbetats efter samråd med Rikspolisstyrelsen och Tullverket. - Det har under lång tid funnits ett starkt behov av riktlinjer på det här området, säger riksåklagaren Fredrik Wersäll. Det är en sedan länge accepterad arbetsmetod, men avsaknaden av tydliga och synliga regler har inneburit att den ofta har framställts som något som sker i det fördolda och som hemlighålls av polis och åklagare. Det är därför glädjande att vi nu kan presentera riktlinjer som åklagare, polis och tull står bakom. Men egentligen är det inget dramatiskt. - Riktlinjerna stadfäster i mångt och mycket det som redan sker i dag. Vinsten ligger därför främst i att systemet blir synligt, tydligt och förutsebart. På så sätt tror jag att riktlinjerna kommer att öka rättssäkerheten och i förlängningen allmänhetens förtroende för polis, tull och åklagare.

Överåklagaren Sven-Erik Alhem och chefsåklagaren Mats Palm har den 5-7 mars som företrädare för Åklagarmyndigheten deltagit i ett Vargsymposium i Vålådalen, vilket utgjort ett stort och betydelsefullt forum för många olika intressenter. Särskilt intressant för symposiet har naturligen frågan om alla människors - både på myndighetssidan och bland enskilda - förhållningssätt till våra stora rovdjur och då inte minst till den särskilt känslomässigt hatiskt utsatta vargen. Sven-Erik Alhem deltog som chef för utvecklingscentrum Malmö med dess relativt nya ansvar för rovdjuren i landet på åklagarsidan i symposiet för första gången. Sven-Erik Alhems deltagande innebar bl.a. att ett stort antal värdefulla kontakter etablerades och att han också fick möjlighet att informera det stora auditoriet om Åklagarmyndighetens syn på rovdjursproblematiken ur ett straffrättsligt perspektiv. En viktig kontaktyta etablerades med företrädare för BRÅ, som håller på med en studie om illegal jakt, något som enligt BRÅ är det största enskilda problemet i svensk rovdjursförvaltning. Under symposiet fick Sven-Erik Alhem och Mats Palm också mycket påtagligt erfara hur känsliga brottsutredningarna om rovdjuren är i praktiken och att det finns mycket starka skäl som talar för en mer effektiv brottsbekämpning samt en delvis förändrad utredningsordning när det gäller illegal jakt på de stora rovdjuren och då inte minst varg. Dessa erfarenheter kommer att leda till underhandsöverläggningar med företrädare för polisen. Handläggningsfrågorna kommer också att ha en naturlig plats vid det tredagars framtids- och strategimöte med bland annat landets samtliga miljöåklagare, som äger rum i Uddevalla under månadsskiftet maj-juni i år. Det kan nämnas att arrangörerna av Vargsymposiet liksom flera andra av deltagarna ställde sig mycket positiva till betydelsen av Åklagarmyndighetens aktiva deltagande under vargsymposiet.

Shell Raffinaderier AB har i Göteborgs tingsrätt 2007-01-23 dömts att betala 1 500 000 kronor i företagsbot. Det är, tillsammans med domen mot Banverket om Hallandsåsen, det största belopp i företagsbot som har dömts ut i Sverige.

Miljöåklagarna Jörgen Lindberg och Kristina Persson i Göteborg förde talan om företagsbot mot bolaget med anledning av ett utsläpp på raffinaderiområdet som omfattade 600 000 liter bensin. Yrkandet grundade sig på brott i näringsverksamhet bestående av vållande till miljöstörning, miljöfarlig kemikaliehantering och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Det handlade i det här fallet om en renodlad företagsbot utan att åtal samtidigt väcktes mot någon enskild person. Det har hittills varit en ovanlig form av talan som dock kan förväntas öka markant i omfattning genom de lagändringargällande företagsbot som trätt i kraft 1 juli 2006. Lagändringarna innebär bland annat att det blivit enklare att utdöma företagsbot vid oaktsamma brott även om det inte är möjligt att peka ut någon särskild individ vid företaget som ansvarig. Saknade ventiler orsaken till utsläppet I målet mot Shell Raffinaderier AB fann tingsrätten att utsläppet hade orsakats av en saknad högtrycksventil på den rörledning som sprack. Vidare saknades sådana ventiler på ytterligare fyra rörledningsavsnitt som därmed hade kunnat spricka på liknande sätt. Utsläppet, som skedde den 1 juni 2003, medförde enligt tingsrätten en praktiskt beaktansvärd risk för miljöskadliga effekter som inte varit av ringa betydelse. Vidare förelåg risk för oavsiktlig antändning av förångad bensin vilken under ogynnsamma vindförhållanden kunnat nå de närmast belägna personalbostäderna och under alla förhållanden kunnat medföra en kritisk situation för den tankparksoperatör som under färd med en bil upptäckte utsläppet. Ansvaret ligger på "ledande befattningshavare" Tingsrätten fann, precis som åklagarna gjort gällande, att ansvaret för den bristande säkerheten låg på "ledande befattningshavare". Oaktsamheten var grov och brotten innebar ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som varit förenade med bolagets verksamhet men hade även i övrigt varit av allvarlig art. Med hänsyn till att ansvaret låg på högsta ledningen bestämdes boten till det belopp åklagarna yrkat på.

Besluten innebär att praxis för närvarande får anses vara att Subutex i farlighetshänseende närmast kan jämföras med metadon eller att det möjligtvis är något mindre farligt, att Subutex företrädesvis missbrukas intravenöst, att en normaldos bör bestämmas till 2 mg samt att gränsen för grovt brott - vid ett rent mängdresonemang - kan bestämmas till 1 200 missbruksdoser (motsvarande 300 tabletter om 8 mg vardera). I det ena målet (ÅM 2007/0895) behandlar RÅ även frågan om hur man ska bedöma innehav och hantering av narkotika som den tilltalade säger sig ha fått utskrivet legalt, t.ex. inom ramen för ett substitutionsprogram.

För att klara av den ökade arbetsbelastningen, satsa på högre kvalitet och möta nya reformer behöver Åklagarmyndigheten en anslagsökning på 148 miljoner kronor under de närmaste tre åren.

Polisledning, åklagare, domstol och häkte bör finnas på en och samma ort i varje Norrlandslän. Det föreslår rättsväsendets myndigheter i en rapport som lämnas till regeringen den 28 februari.

Målen gällde frågan om 3 § lotterilagen kan anses vara en teknisk föreskrift enligt ett EG-direktiv och om ändringar i 3 § därför skulle ha föregåtts av en anmälan till EU-kommissionen. RÅ bestred att 3 § lotterilagen kan anses utgöra en teknisk föreskrift. HD har nu beslutat att inte meddela prövningstillstånd, vilket innebär att hovrättens fällande domar som anger att 3 § lotterilagen inte utgör en teknisk föreskrift står fast.

Överåklagare Christer van der Kwast har inlett förundersökning när det gäller misstänkta mutor i samband med leasing av JAS Gripen till Tjeckien.

Den 21 februari sändes Åklagarmyndighetens årsredovisning till regeringen. Den visar bland annat att ärendeinströmningen har fortsatt att öka och att arbetsbelastningen därför är hög. De ärenden som ökat mest är våldsbrott och narkotikabrott. Antalet personer som lagfördes ökade med 3 200 jämfört med år 2005.

Majoriteten av dem som beviljas besöksförbud upplever en ökad trygghet, likaså är de nöjda med polisens bemötande. Men rättsväsendets arbete behöver utvecklas ytterligare, liksom stödet från andra samhällsinstanser. Det gäller inte minst i de fall där barn är berörda. Det konstaterar Brottsförebyggande rådet (Brå) i en rapport som presenteras idag.

För närvarande pågår informationsinhämtning i ärendet om JAS Gripen. Det går ännu inte att bedöma om det finns anledning att inleda förundersökning, men beslut i förundersökningsfrågan kommer att meddelas inom kort.

Högsta domstolen beviljade den 24 januari prövningstillstånd i ett ärendeom provokation och häleri där riksåklagaren överklagat påföljden för de dömda.

En person innehade olovligen industrihampa som som hade odlats med EU-stöd. HD ska pröva om befattningen utgör narkotikabrott.

Vid en poliskontroll påträffades en person med 1,6 kg industrihampa. Industrihampan var sådan som berättigade till EU-stöd och den hade odlats efter korrekt gjord EU-ansökan. Personen hade olovligen tillgripit industrihampan direkt från åkern. Åtalet ogillades i såväl tingsrätten som hovrätten under åberopande av att den i målet aktuella industrihampan inte utgör cannabis. Riksåklagaren har överklagat och gör gällande att undantaget för industrihampa endast gäller den befattning som behörigen sker inom ramen för EU:s odlingsstöd. HD meddelade prövningstillstånd den 29 januari 2007.

En arbetsgrupp, bestående av representanter för Åklagarmyndigheten, Polisen och Migrationsverket, har den 26 januari överlämnat en rapport om internationella förbrytare i Sverige. Rapporten har undertiteln "Att spåra upp, utreda och lagföra förövare av folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och vissa andra grova internationella brott". De tre myndigheterna beslutade i augusti 2006 att tillsätta en arbetsgrupp för att se över frågor kring utredning och lagföring av vissa internationella brott samt lämna förslag på hur verksamheten kan utvecklas. Bakgrunden är Sveriges internationella åtaganden att utreda och lagföra internationella brott. Arbetsgruppen föreslår i rapporten att: •Polisen inrättar en central enhet vid Rikskriminalpolisen. •Åklagarmyndigheten utser ett begränsat antal åklagare vid Internationella åklagarkammaren i Stockholm som ska utreda dessa brott. •Migrationsverket utser en kontaktperson som en länk mellan de brottsbekämpande myndigheterna och Migrationsverket. Man föreslår också att myndigheterna genomför särskilda utbildningar.

Med anledning av felaktiga uppgifter som publicerats i vissa mediergör vice chefsåklagare Stefan Edwardson förtydliganden om sin roll i ärendet med den man som nu är häktad för mord på den 8-årige pojken.

- Jag har inte fattat beslut om att skriva ut mannen från den rättspsykiatriska klinik han vårdades på fram till i november 2006. Det är Länsrätten och inte åklagare - vare sig jag själv eller någon annan - som fattar sådana beslut. Jag har heller inte varit närvarande vid den huvudförhandling som föregick Länsrättens dom. Vidare har jag över huvud taget aldrig uttalat mig om risken för att mannen skulle återfalla i brott. - Det jag däremot har gjort är att, i enlighet med lagens krav, regelbundet yttra mig till Länsrätten i frågan om den rättspsykiatriska vården av den dömde skulle upphöra eller inte. Vid ett flertal tillfällen har jag tillstyrkt att vården skulle fortsätta med hänsyn till den dömdes sjukdomstillstånd samt risken för återfall. Efter det att två specialistläkare, varav en var den som svarat för vården av mannen, uttalat att han inte längre led av någon allvarlig psykisk störning och att det inte heller fanns andra skäl att fortsätta vården, tillstyrkte jag dock i november att vården skulle upphöra. Som åklagare, och därmed lekman i fråga om bedömningar av allvarlig psykisk störning, kan jag rimligen inte ha någon avvikande uppfattning än experterna i ämnet.

Under 2006beslutade polisen att ansvaret för granskningen av bilder och filmmaterialnär detgäller misstänkt barnpornografibrott skulle läggas lokalt på polismyndigheterna och inte ske centralt inom rikskriminalen. Utvecklingscentrum Malmö har uppmanat samtliga handläggande åklagareatt lämna informationom hur det hittills har fungerat.

Jurister vill helst arbeta vid regeringskansliet, domstolsväsendet eller Åklagarmyndigheten. Det framgår av en undersökning bland drygt 22 000 högskolestudenter och unga yrkesverksamma akademiker. Bland juriststudenterna är det allra mest attraktivt att arbeta på (i ordning): FN, EU-kommissionen, regeringskansliet/alla departement (UD, JuDep etc), Sida och Amnesty International. På sjätte plats kommer advokatbyrån Mannheimer Swartling, på sjunde notarietjänstgöring inom domstolsväsendet och på tionde plats Åklagarmyndigheten. Vår myndighet har emellertid tappat några placeringar, då vi kom på sjunde plats förra året. Populärt hos yrkesverksamma jurister Vad gäller yrkesverksamma jurister så finns det fortfarande ett stort intresse att arbeta på ideologiska organisationer och rättsmyndigheter. De mest attraktiva arbetsplatserna är (i ordning): regeringskansliet/alla departement (UD, JuDep etc.), domstolsväsendet (domarbana), Åklagarmyndigheten, EU-kommissionen, FN, Sida, Rikspolisstyrelsen och Röda Korset. Myndigheten är alltså den tredje mest intressanta arbetsplatsen för jurister. En förbättring med tre placeringar jämfört med förra året!

Högsta domstolen beslutade den 15 januari 2007 att inte meddela prövningstillstånd i ett mål om grovt narkotikabrott.

Riksåklagaren har i en svarsskrivelse till HD redogjort för sin syn på vad som ska beaktas vid gränsdragningen narkotikabrott av normalgraden/grovt narkotikabrott samt straffvärdebedömningen. RÅ betonar att mängden narkotika endast är en av flera omständigheter som ska beaktas och att man alltid ska göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Hovrätten över Skåne och Blekinge dömde den 16 november 2006 två personer för grovt narkotikabrott.De två harvid ett stort antal tillfällen sålt narkotika till olika personer. Hovrätten fann det utrett att de överlåtit 74 tabletter ecstacy, 3 gram kokain, knappt 8 gram amfetamin samt åtminstone 1 kilo cannabis. Därutöver dömdes en av dem för anstiftan av narkotikabrott, försök till narkotikabrott samt stämpling till narkotikabrott. Påföljden bestämdes för båda till fängelse fyra år. Målet kommer inte att tas upp i Högsta domstolen. Hovrättens dom står fast.

Högsta domstolen beslutadeden 10 januari 2007 att inte meddela prövningstillstånd i målet om en fem veckor gammal flicka som avled till följd av s.k. skakvåld. I hovrätten dömdes flickans pappa till fem års fängelse för grov misshandel och vållande till annans död. Målet kommer nu inte att tas upp i Högsta domstolen.

Överåklagare Christer van der Kwast har i dag beslutat att inte inleda förundersökning i ärendet om Carl Bildts optionsersättning i Vostok Nafta, då det inte finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har begåtts.

Beslutet finns tillgängligt i sin helhet på Riksenheten mot korruption, Kungsbron 21 i Stockholm.

Överåklagare Christer van der Kwast på Riksenheten mot korruption har ännu inte fattat beslut om han ska inleda förundersökning angående utrikesminister Carl Bildts aktieoptioner i Vostok Nafta. Därmed kan van der Kwast inte lämna några kommentarer i ärendet.

Mot bakgrund av vad som framkommit bland annat i massmedia har Ekobrottsmyndigheten och Riksenheten mot korruption beslutat att tillsammans inleda en granskning av om det finns anledning att misstänka att brott begåtts i samband med OBOL:s affärsverksamhet, och om förundersökning därför ska inledas.

Det kan vara svårt att skilja hedersrelaterat våld från ”vanligt” våld inom familjen. Men det är viktigt att identifiera det hedersrelaterade våldet, eftersom det bland annat kräver särskilt stöd till brottsoffret och speciella utredningsstrategier. Detta konstateras i en ny handbok från Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Göteborg.

Det kan vara svårt att skilja hedersrelaterat våld från "vanligt" våld inom familjen. Men det är viktigt att identifiera det hedersrelaterade våldet, eftersom det bland annat kräver särskilt stöd till brottsoffret och speciella utredningsstrategier. Detta konstateras i en ny handbok från Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Göteborg. För att åklagarna inte ska missa hederskopplingarna, innehåller handboken exempel på varningssignaler som kan ge indikation om att det är hedersrelaterat våld. Sådana varningssignaler kan vara flera gärningsmän istället för en, att brottet utlösts av att brottsoffret trotsat familjeregler för livsföring eller att släkten är lojal med gärningsmannen istället för med brottsoffret. - Åklagarna måste också ha viss kunskap om de kulturella mekanismerna bakom sådana här brott. Därför innehåller handboken även en allmän introduktion till hederstänkandet, säger projektledare Annette Olsson. En särskild åklagarutbildning om hedersrelaterat våld har genomförts vid två tillfällen under 2006 och kommer att hållas ytterligare fyra gånger under 2007. Särskilda rutiner vid utredningarna Den här typen av brott kräver särskilda rutiner vid brotts-utredningarna, konstaterar handboken. Boken innehåller därför råd om hur utredningsarbetet bör bedrivas. Brottsoffrets säkerhet och trygghet understryks som en mycket viktig faktor för att nå framgång, liksom vikten av att tidigt säkra och dokumentera bevis. Åklagaren måste också tidigt i utredningen ha en genomtänkt utredningsstrategi för att till exempel hitta alla gärningsmän. - Samverkan med både andra myndigheter och frivilligorganisationer är också mycket värdefullt så att olika aktörers agerande inte av misstag motarbetar varandra, säger Annette Olsson. Bakgrund Handboken grundar sig på ett regeringsuppdrag till Åklagarmyndigheten att vidta åtgärder för att öka åklagarnas kunskaper om hedersrelaterade brott mot ungdomar. En projektgrupp vid Utvecklingscentrum Göteborg har bland annat genomfört en kartläggning och analys av hur sådana brott hanteras av polis och åklagare.

Målet gäller Rembrandts "Självporträtt" som stals vid rånet mot Nationalmuseum 2000.

Tavlan togs, efter bl.a. användande av vissa provokativa åtgärder, i beslag på ett hotellrum i Köpenhamn i september 2005. Hovrätten menade att de som deltog vid försäljningen hade gjort sig skyldiga till grovt häleri, men meddelade påföljdseftergift med hänvisning till att det rörde sig om en uppenbart otillbörlig brottsprovokation.

Det går att nå fram till fällande dom i utredningar omfridskränkning, även om brottsoffret inte vill eller törs medverka. Att tidigt säkra och dokumentera bevisning är avgörande, konstaterar en ny handbok från Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Göteborg.

Våld och sexualbrott i nära relationer är brott som i allmänhet är svåra att utreda på grund av bevissvårigheter, som att ord ofta står mot ord eller att bevispersoner står i lojalitets- och beroendeförhållanden till den misstänkte eller brottsoffret. Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Göteborg har genomfört en studie av fridskränkningsbrotten, dvs. upprepade vålds- och sexualbrott mot närstående (eller tidigare närstående) personer, där handlingarna kränker den personliga integriteten och skadar personernas självkänsla. Studien har resulterat i en handbok för åklagare, som publiceras i dag. Handboken innehåller dels en sammanfattning av rättsläget, dels råd om handläggningsrutiner.- Syftet är att få en så hög kvalitet på bevissäkringen som möjligt, för att därigenom öka lagföringen för de här brotten, säger Eva Bloch som skrivit handboken.Några av de åtgärder som poängteras i handboken: • Förhöret med brottsoffret, som kan befinna sig i en psykiskt pressande situation, är ofta avgörande för utredningen. Formerna för förhöret är därför mycket viktiga. Möjligheten till videoförhör bör utnyttjas och telefonförhör undvikas. Även ytterligare förslag på åtgärder i samband med förhöret presenteras i handboken.• Brottsoffret bör tidigt i utredningen få ett målsägandebiträde. Det ger både stöd och möjlighet till högre kvalitet på uppgifterna som brottsoffret lämnar.• Eventuella skador på de inblandade personerna bör om möjligt fotograferas eller videofilmas på plats vid ett ingripande.• Eftersom fridskränkning innebär ett upprepat beteende mot samma brottsoffer, är rättsintyg värdefulla som komplement till läkarjournaler och fotografier.• Åklagaren måste kontinuerligt lämna positiv och negativ feedback till polisen, för att överlag förbättra utredningarnas kvalitet i de här ärendena.- Det är relativt vanligt att brottsoffret inte alls vill medverka i utredningen eller ändrar sig under resans gång och det gör det naturligtvis ännu svårare att väcka åtal. Men det finns många exempel på utredningar där man, trots det, lyckats nå en fällande dom eftersom man på andra sätt säkrat och dokumenterat bevisning. Därför behövs den här handboken, säger Eva Bloch.

Samhällets resurser räcker inte till allt. Därför är det bättre att fler personer lagförs i begränsade processer än att några få stora mål får ta alla resurser. Det konstaterar en idéskrift som publiceras den 6 december.

Narkotikabrott, ekobrott, miljöbrott och människohandel är exempel på brottslighet som under senare år blivit allt mer omfattande, komplicerad och svårutredd. Hur kan utredningstiderna bli kortare? Hur ska de begränsade resurserna fördelas? Kan det nuvarande systemet utnyttjas bättre eller behövs lagändringar? Dessa och näraliggande frågor har diskuterats i en arbetsgrupp som letts av riksåklagare Fredrik Wersäll. - Huvudtesen är att det är bättre att lagföra fler personer i mer begränsade processer än att låta ett fåtal mål ta alla resurserna. Då måste vi både utnyttja de befintliga lagarna på bästa sätt men också våga diskutera lagstiftningsändringar som straffrabatter och åtalsuppgörelser, säger Fredrik Wersäll Åtalsuppgörelser och inskränkningar i åtalsplikten Om ett brott har begåtts och åklagaren anser att bevisningen är tillräcklig är åklagaren i dag enligt svensk lag i princip skyldig att åtala. Undantag finns, men författarna menar att möjligheterna att prioritera mellan olika utredningar borde vara större. Gruppen ser också en utveckling liknande den i många andra länder; att åklagaren och den misstänkte ska kunna träffa uppgörelser, exempelvis om vad i ett ärende som man är ense om, som ska vara bindande för domstolen. För att öka förutsägbarheten ska domstolen inte kunna döma till strängare straff än vad åklagaren yrkat. Utnyttja befintliga regler offensivt I dagens lagstiftning finns möjligheter att begränsa en brottsutredning så att man exempelvis bara utreder de allvarligaste brotten som en person är misstänkt för, eftersom det inte skulle förlänga straffet om alla brott utreddes. Detta är ett sätt att minska utredningstiden och hushålla med resurserna. Dessa regler kan användas mer offensivt, menar författarna. Starka och likvärdiga parter Med en aktiv och stark försvararinsats i utredningsstadiet kan åklagaren tidigt ta tillvara invändningar och synpunkter, och fokus kan inriktas på det man är oense om. På så sätt kan handläggningstiden minskas. Ersättningen till försvararna måste därför täcka kostnaderna för en aktiv försvararinsats under förundersökningen, anser gruppen. Över huvud taget förordar man starka och likvärdiga parter i brottmålsprocessen, där t.ex. den misstänkte själv ska få avgöra vad kan vitsordas, dvs. vad som är riktigt och rimligt. På så sätt kan domstolens roll bli mer konfliktlösande.

Den 1 december effektiviseras samarbetet mellan Försäkringskassan, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten i Stockholms län.

Arbetet med att bekämpa olika former av bedrägerier mot de offentliga försäkrings- och bidragssystemen har intensifierats under det senaste året. Vissa myndigheter, däribland Försäkringskassan, har erhållit resurstillskott för att förhindra och spåra brottslighet i enskilda ärenden. Vid sådana utredningar är det betydelsefullt med en effektiv och smidig samarbetsform mellan Försäkringskassa, polis och åklagare. Med anledning av detta införs nu den så kallade Västmanlandsmodellen för samarbetet mellan dessa myndigheter i Stockholm. I Västmanland har man arbetat enligt modellen med goda resultat sedan slutet av 2005. I korthet innebär modellen att Försäkringskassan lämnar polisanmälan direkt till en speciellt utsedd åklagare som arbetar med denna typ av ärenden. Åklagaren ger sedan direktiv till särskilda utredare, som är väl insatta i lagstiftningen. Polisutredningarna kommer att ske vid de tre nystartade bedrägerirotlarna Nord, City och Syd. Gemensam uppföljning av arbetet samt erfarenhetsutbyte kommer att ske kontinuerligt. -Genom den kontinuerliga dialogen mellan åklagare och polis i enskilda ärenden kommer kvalitén på utredningarna att förbättras hela tiden, säger Jonas Wahlström, rotelchef på bedrägeriroteln i City polismästardistrikt. -Vi kommer att få kortare genomströmningstider och bättre förutsättningar för kunskapsutbyte mellan våra myndigheter, säger chefsjurist Åke Kärnell vid Försäkringskassan. -Den här modellen har fungerat väldigt bra i Västmanland, vårt fortsatta arbete kommer att visa hur det kommer att fungera även med de förutsättningar som finns i Stockholms län, säger vice överåklagare Kerstin Skarp på City åklagarkammare i Stockholm

Idag, vid lunchtid, avslutas ett tredagars arbetsmiljöbrottsseminarium som genomförts i samverkan mellan Arbetsmiljöverket, Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten.

I seminariet deltar Sveriges omkring 20 specialiståklagare (miljöåklagare), som fortsättningsvis ska handlägga såväl samtliga miljö- som arbetsmiljöbrott, liksom ett flertal utredningsmän hos polisen från hela landet och många jurister och arbetsmiljöinspektörer från alla områden inom Arbetsmiljöverket. Förutom viktiga samordningsfrågor mellan de tre myndigheterna i det angelägna syftet att förbättra arbetsmiljöbrottsbekämpningen har samtliga närvarande under seminariet bl.a. enats om att fortsättningsvis motverka användningen av begreppet "arbetsplatsolycka" (som ofta inte ens anses ha samband med brott).- I stället kommer de tre samverkande myndigheternas arbete att präglas av en mer offensiv och realistisk uppfattning att dödsfall eller allvarligare personskadefall inom arbetsmiljöområdet ska hänföras under begreppet: "Arbetsdödsfall/respektive arbetspersonskada i samband med misstänkt arbetsmiljöbrott". Utgångspunkten är därvid att dödsfall eller allvarligare personskadefall inom arbetsmiljöområdet grundar sig på någon form av misstänkt straffbar försummelse från arbetsgivarens sida, som har lett till den tragiska effekten.Det säger överåklagaren Sven-Erik Alhem i Malmö, som tillsammans med juristen Tin Westermark på Arbetsmiljöverket lett seminariet. På Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum Malmö, där Sven-Erik Alhem är chef, har miljö- och arbetsmiljöbrotten en central ställning inom en för dessa brott särskild Miljöbrottsenhet, som inrättats och nyligen förstärkts av Riksåklagaren.

Arbetsmiljöärenden ska från årsskiftet koncentreras till samtliga landets miljöåklagare, enligt ett beslut från riksåklagaren.

Riksåklagaren har fattat beslut om att arbetsmiljöärenden från och med den 1 januari 2007 ska koncentreras till samtliga landets miljöåklagare. Hittills har många, men inte alla, miljöåklagare också haft ansvar för arbetsmiljöärendena. Antalet miljöåklagareblir i huvudsak oförändrat. De miljöåklagare som i dag är utsedda kommer att behålla sina stationeringsorter

Riksåklagaren har i dag överklagat en dom från Hovrätten över Skåne och Blekinge. Den gäller det uppärksammade fallet där en antikhandlare i Skåne avled av de skador han orsakades i samband med ett rån.

Hovrätten menade att det inte var styrkt att gärningsmännen hade uppsåt till att antikhandlaren skulle avlida till följd av skadorna. Riksåklagaren delar inte den uppfattningen och yrkar att två av de inblandade personerna ska dömas för mord. - Skälet för att Högsta domstolen ska pröva målet är framför allt att det är väl lämpat för att domstolen ska kunna utveckla och precisera den nedre gränsen för uppsåt - likgiltighetsuppsåt, säger byråchef Stefan Johansson.

Alla tre åtalade fälldes till ansvar i den andra Skandia-processen, och alla tre dömdes till fängelse. Samtliga har nu överklagat sina domar. Kammaråklagare Peter W Nilsson har beslutat att inte överklaga domen.

- Åtalen för bestickning och grovt mutbrott har ogillats sedan omständigheter och bevisning mycket noggrant gåtts igenom vid huvudförhandlingen i tingsrätten. Tingsrättens dom är välmotiverad. Jag kan inte emotse en annan bedömning av Hovrätten. I det läget vore det fel att överklaga. - I övrigt har tingsrätten helt bifallit åtalet. Påföljderna är väl avvägda, varför det inte finns anledning att yrka straffskärpning.