Verksamheten i Högsta domstolen

En kvinna som med en kniv dödat sin sambo i det gemensamma hemmet har dömts för mord till fängelse i 16 år. Mordet har begåtts efter lagändringen den 1 januari 2020. Enligt riksåklagaren bör HD pröva påföljden för mord när det gäller mord av närstående i det egna hemmet. Då omständigheterna kring gärningen i detta fall inte kunnat klarläggas är målet dock enligt RÅs uppfattning inte lämpligt för en prövning i HD. RÅ kan därför inte tillstyrka prövningstillstånd.

Straffnedsättning vid tilltalads utredningsmedverkan? Fråga om vilken grad av medverkan som krävs och vilken straffnedsättning som bör ges.

Fråga om rubricering och påföljd vid tillfälligt obrukbart skjutvapen.

I målet aktualiseras bl.a. frågan om oaktsam våldtäkt är ett s.k. artbrott, som hovrätten har funnit att det är. Fråga om fråga om straffmätning och val av påföljd.

Fråga om straffvärdebedömningen gällande grov misshandel och grovt vållande till annans död samt frågan om flyktfara och proportionalitet vid fortsatt häktning efter fällande dom.

Fråga i målet bl.a. om det förutsättningar för att döma de tilltalade för medhjälp till häleri enligt 9 kap. 6 § andra stycket brottsbalken.

I svarsskrivelsen finns bl.a. en redogörelse för proportionalitetsprincipens tillämpning vid långvarig häktning.

Klaganden har åberopat ny bevisning i Högsta domstolen. Riksåklagaren avstyrker prövningstillstånd.

SZ ./. riksåklagaren angående häktning (Hovrättens för Västra Sverige beslut den 28 september 2020 i mål Ö 4821-20)

Den dömde har under två års tid bedrivit näringsverksamhet i form av handel med ett läkemedel som inte varit godkänt för försäljning. Näringsverksamheten har således varit olaglig. Frågan i målet är vilken betydelse detta förhållande har för skyldigheten att bokföra försäljningen och redovisa inkomsterna från denna.

Hovrätten har beslutat att, med stöd av 36 kap. 1 b § BrB, förverka värdet av bankmedel som enligt kontoutdrag funnits på den tilltalades konto men som vid rättens prövning inte länge fanns kvar. RÅ har bestritt ändring av hovrättens dom. RÅ har i sin svarsskrivelse bl.a. framfört att bankmedel utgör sådan egendom som kan förverkas enligt bestämmelsen om utvidgat förverkande i 36 kap. 1 b § BrB och att värdet av bankmedel som inte finns kvar också kan förverkas enligt bestämmelsen.

En person som dömts för mord vill att HD uttalar sig bl.a. om i vilken uträckning åklagaren är skyldig att åberopa viss bevisning. En person dömdes för mord till fängelse i 14 år. Den dömde har överklagat hovrättens dom och yrkat att HD ska ogilla åtalet, undanröja skadeståndsskyldigheten och i vart fall sätta ned påföljden. Som grund för överklagandet har han inledningsvis uppgett att det mord som han dömts för inträffade i en lägenhet där han, målsäganden och två andra personer befann sig. En av de två andra personerna har inte hörts under rättegången. Detta är enligt överklagandet en sådan brist i utredningen som bör ligga åklagaren, inte försvaret, till last. HD bör enligt överklagandet klargöra frågan om i vilken utsträckning åklagaren i ett brottmål har en skyldighet att åberopa ett vittne som lämnat uppgifter av central betydelse i målet, enligt överklagandet delvis till fördel för den tilltalade, men som åklagaren av någon anledning inte anser trovärdigt. Även frågan viken inverkan det faktum att åklagaren väljer att inte kalla ett sådant vittne får för den övriga bevisningen bör klargöras, enligt överklagandet. RÅ har i svarsskrivelse bestritt ändring av hovrättens dom och motsatt sig att prövningstillstånd meddelas.

En person dömdes för osann försäkran, grovt brott, för att han vid genomförandet av högskoleprovet har undertecknat en försäkran på heder och samvete om att lämna provsvar utan att använda otillåtna hjälpmedel eller att på annat sätt vilseleda. Det skriftligt lämnade försäkran var enligt åtalet osann eftersom den tilltalade vid genomförande av provet har använt otillåtna hjälpmedel. RÅ har i svarsskrivelse bestritt ändring av hovrättens dom och anfört att omständigheterna är sådana att den osanna försäkran ska bedömas som grovt brott.

Riksåklagaren har gett in svarsskrivelse i ett mål om bl.a. grov stöld i fråga om utvisning.

HD har förelagt RÅ att svara på överklagandena från två personer när det gäller frågorna om förverkande i målet. En person har dömts för synnerligen grovt narkotikabrott vid två tillfällen och grovt vapenbrott. Hovrätten har beslutat om förverkande av värde enligt bestämmelserna om utvidgat förverkande i 36 kap. 1 b § brottsbalken mot honom. En annan person i målet har dömts grovt penningtvättsbrott och hovrätten har beslutat om förverkande enligt 9 § lagen (2014:307) om straff för penningtvätt mot honom. De två personerna har överklagat hovrättens dom och bl.a. anfört att förverkandeförklaringarna mot dem, med hänsyn också till övriga förverkanden som skett i målet, strider mot förbudet mot dubbelförverkande. RÅ har i svarsskrivelsen bestritt ändring av hovrättens dom och motsatt sig att prövningstillstånd meddelas.

Fråga bl.a. om hur begreppet myndighetsutövning i straffbestämmelsen om hot mot tjänsteman ska förstås och om rätten till yttrandefrihet hindrar att den tilltalade döms för hotet. En person har dömts för hot mot tjänsteman för att han i en låttext som lagts upp på Spotify uttalat hot mot en namngiven polisman i anledning av tidigare tjänsteåtgärd som hon utfört i sin myndighetsutövning för att hämnas denna tjänsteåtgärd. Den tilltalade hade tillsammans med andra personer anordnat en spelning i en lokal i Stockholm. Under kvällen genomförde polisen en insats i lokalen som resulterade i flera omhändertaganden av personer på grund av misstanke om innehav av narkotika. Polismyndighetens insatsledare, målsäganden, uttalade sig efteråt i media om insatsen. Den tilltalade har därefter på olika sätt reagerat i sina sociala kanaler och även lagt upp en låt på Spotify som innefattar hot riktat mot polismannen som namngavs. Den tilltalade har överklagat hovrättens dom och bl.a. anfört att det inte finns förutsättning att döma för hot mot tjänsteman eftersom han inte haft uppsåt och eftersom polismannens uttalanden i media inte kan anses vara myndighetsutövning. Han har även hävdat att de uttalanden han gjort i den aktuella låttexten omfattas av hans yttrandefrihet som artist och konstnär. Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att svara på den tilltalades överklagande. Riksåklagaren har bestritt ändring av hovrättens dom och ser inte att det finns skäl att meddela prövningstillstånd.

Fråga är om kravet på oaktsamhet i förhållande till målsägandens ålder vid sexualbrott mot barn är uppfyllt (6 kap. 13 § BrB). Enligt riksåklagaren är det av vikt för ledning av rättstillämpningen att HD uttalar sig i frågan. Detta mål är enligt riksåklagaren dock inte lämpligt för en prövning i HD och avstyrker därför prövningstillstånd.

Fråga bl.a. om hur en prövning av utvisning ska ske när Migrationsverket har meddelat att de avser inleda ett ärende om återkallelse av den tilltalades skyddsstatus som alternativt skyddsbehövande, men något beslut ännu inte finns vid domstolens prövning.

Åtalet i målet gäller misshandel. Den tilltalade har invänt att hans avsikt inte varit att slå målsäganden utan en annan person. Tingsrätten ogillade åtalet. Den tilltalade ansågs inte ha haft uppsåt till att slå målsäganden. Det förhållandet att avsikten varit att slå en annan person ansågs inte innebära att det var möjligt att döma den tilltalade för uppsåtlig misshandel av målsäganden. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade för misshandel. Denne ansågs ha handlat med uppsåt att slå just målsäganden. Det var således enligt hovrätten inte fråga om någon aberratio ictus-situation. Den tilltalade har överklagat hovrättens dom och yrkat att HD ska ogilla åtalet. RÅ bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl för HD att pröva målet.

Fråga om tingsrätten vid huvudförhandlingen kan anses ha angivit en särskild häktningsgrund. HD har inte meddelat prövningstillstånd.

En person, som nu är 17 år, har dömts i hovrätten för våldtäkt mot barn. Straffvärdet motsvarar enligt hovrätten fängelse 2 år och 9 månader. Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle utvisas och att återreseförbudets längd, med hänsyn till det höga straffvärdet, skulle bestämmas till tio år. Den tilltalade är afghansk medborgare och kom till Sverige i oktober 2015 då han var under 15 år. Han beviljades permanent uppehållstillstånd i mars 2018 på grunden att han är alternativt skyddsbehövande. Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att svara på överklagandet. Svaret ska särskilt avse frågan om utvisning av underårig, varvid betydelsen av faktorerna vistelsetid i Sverige, verkställighetshinder, permanent uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande och anknytning till Sverige särskilt bör belysas. Riksåklagaren har koncentrerat svarsskrivelsen till den frågan.

Hovrätten har dömt den tilltalade för 41 bidragsbrott under tidsperioden 2012-04-01–2015-05-31. Den tilltalade har överklagat hovrättens dom och bl.a. anfört att sex av bidragsbrotten är preskriberade. RÅ har i svarsskrivelse, som koncentrerats till frågan om preskription, medgett att hovrättens dom ändras på så sätt att åtalet ogillas i den del det avser sex brott som har begåtts före den 20 september 2012. Det finns enligt RÅ:s mening skäl att meddela prövningstillstånd i målet, begränsat till frågan om åtalet avseende de sex bidragsbrotten ska ogillas på grund av preskription. Även om åtalet delvis lämnas utan bifall finns det enligt RÅ inte skäl att ändra vad hovrätten har kommit fram till i påföljdsfrågan.

En man har dömts för förberedelse till mord till fängelse i 6 år och 6 månader. Mannen var sedan tidigare dömd för grov utpressning till fängelse i 2 år och 6 månader, vilket han nu avtjänar. Mannen gör i HD gällande att det finns synnerliga skäl för prövningstillstånd då enligt honom hovrätten vid sin påföljdsbestämning underlåtit att tillämpa 34 kap. 1 § första stycket och 2 § brottsbalken och att han därför fått ett alldeles för långt straff. Riksåklagaren bestrider ändring av hovrättens dom och avstyrker prövningstillstånd.

Tingsrätten dömde den tilltalade för bl.a. penningtvättsbrott. När det gäller frågan om påföljd förordnade tingsrätten att en tidigare utdömd skyddstillsyn skulle avse även den nya brottsligheten. Skyddstillsynen förenades med den särskilda föreskriften att den tilltalade skulle utföra samhällstjänst (60 timmar). Hovrätten, som ansåg att det saknades förutsättningar för att låta den tidigare domen omfatta också den nya brottsligheten, ändrade tingsrättens dom endast på så sätt att påföljden bestämdes till skyddstillsyn med föreskrift att den tilltalade ska genomgå den drogavvänjande behandling som frivården finner lämplig. Den tilltalade yrkar i HD att straffet ska lindras. Enligt den tilltalade har hovrätten ändrat tingsrättens dom i strid mot förbudet mot reformatio in pejus i 51 kap. 25 § rättegångsbalken. RÅ bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd.

En man åtalades för försök till synnerligen grov misshandel bestående i att han mot betalning åtagit sig att misshandla en person grovt och märka honom för livet. I målet var utrett att mannen haft för avsikt att bl.a. slå sönder offrets ena knäskål. Tingsrätten bedömde gärningen som försök till synnerligen grov misshandel och bestämde straffet till fängelse i 3 år och 6 månader. Hovrätten ändrade rubriceringen till försök till grov misshandel och bestämde påföljden till fängelse i 3 år. Efter att mannen överklagat till HD ville HD att RÅ ska yttra sig angående straffvärdebedömningen. RÅ gör dock gällande att gärningen bör bedömas som försök till synnerligen grov misshandel och att straffvärdebedömningen bör ske med den utgångspunkten. Målet är därför inte lämpligt för en prövning i HD. RÅ avstyrker prövningstillstånd.

Svarsskrivelse till HD i mål om grov misshandel m.m.. Klaganden åberopar ny bevisning. RÅ avstyrker prövningstillstånd.

Hovrätten har dömt den tilltalade för grov skadegörelse. Han har tänt eld i en kökslåda så att brand- och rökskador uppkommit samt slagit sönder eller skadat olika föremål, glasrutor, väggar etc. Totalt uppkom skador till ett värde om drygt 80 000 kronor. Den tilltalade har överklagat hovrättens dom och yrkat att skadegörelsebrottet ska bedömas vara av normalgraden. RÅ bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd i målet.

Mål om penningtvättsförseelse HD har meddelat prövningstillstånd.

Svarsskrivelse till HD i ett mål om grovt vapenbrott Målet i HD gäller frågan om gränsdragningen mellan grovt vapenbrott och normalgradsbrottet.

Frågan i målet är om ett rasistiskt uttalande som i och för sig riktar sig mot en viss person, men som fått spridning på t.ex. sociala medier, utgör hets på folkgrupp. ​En man har dömts för hets mot folkgrupp då han i en kommentar under en artikel som handlade om en viss person och som publicerats på Facebook skrivit "äckliga muslimjävel" Frågan i målet är om ett rasistiskt uttalande som i och för sig riktar sig mot en viss person, men som fått spridning på t.ex. sociala medier, utgör hets på folkgrupp. Riksåklagaren tillstyrker prövningstillstånd.

En person har åtalats och dömts för krigsförbrytelse för att tillsammans och i samförstånd med andra under en icke-internationell väpnad konflikt i Irak år 2015 ha utsatt skyddade personer för förödmjukande och nedsättande behandling som varit ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten, se 4 § första stycket 7 och andra stycket lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelse. Den förödmjukande och nedsättande behandlingen har bl.a. bestått i att den tilltalade tillsammans med andra personer poserat och låtit sig fotograferas stående bredvid stympade avlidna målsägande samt placerat en fot på målsägandens kropp, stött i målsägandens kropp med en gevärspipa, sparkat på kroppen och smädat målsäganden med kränkande tillmälen. Hovrätten bestämde påföljden till fängelse i ett år. Den tilltalade har överklagat domen till Högsta domstolen och yrkat att åtalet ska ogillas. Riksåklagaren bestrider ändring av hovrättens dom. Riksåklagaren tillstyrker prövningstillstånd eftersom det vore av vikt för ledningen av rättstillämpningen att Högsta domstolen uttalar sig dels om de aktuella handlingarna utgör förödmjukande eller nedsättande behandling som är ägnad att allvarligt kränka den personliga värdigheten hos de skyddade, avlidna personerna, dels hur straffvärdesbedömningen bör göras vid krigsförbrytelse av detta slag.

Yttrande till HD i fråga om förordnande av målsägandebiträde i hovrätt. En man har av tingsrätten dömts för ett synnerligen brutalt mord av en kvinna till fängelse på livstid. Mannen har överklagat domen till hovrätten. Kvinnans ettårige son (som bevittnade mordet och som därefter tvingades vara ensam med sin avlidna mor under flera timmar) och make (som under chockartade former hittade sin hustru mördad) har anslutningsöverklagat i skadeståndsdelen samt begärt att de målsägandebiträden som de hade i tingsrätten ska förordnas för dem även i hovrätten. Mot bakgrund av brottets karaktär har de begärt påtagligt högre skadestånd en enligt schablon. De har också åberopat egen bevisning i hovrätten. Åklagaren har angett att hon inte företräder målsägandena i hovrätten. Hovrätten har avslagit deras begäran om målsägandebiträde, vilket beslut målsägandena nu överklagat till HD. Riksåklagaren har i yttrande till HD anfört att det är uppenbart att målsägandebiträden bör förordnas även i hovrätten. Riksåklagaren tillstyrker prövningstillstånd.

Målet gäller i HD frågan om tillämpningen av bestämmelsen om preskriptionsavbrott i 14 § andra stycket skattebrottslagen.