Polisens användning av tjänstevapen

De praktiska utredningsåtgärderna genomförs på direktiv från åklagaren av polisens avdelning för särskilda utredningar. Vilka utredningsåtgärder som vidtas varierar från fall till fall, men vanliga åtgärder är tekniska undersökningar av vapen och ammunition och av platsen för den aktuella skjutningen. Förhör med vittnen och insamling av foton och filmer är också vanliga åtgärder.

Polisens avdelning för särskilda utredningar är skild från den övriga polisverksamheten, även fysiskt.

Rättslig reglering

Den rättsliga regleringen för när en polis får använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd finns i 10 § polislagen (1984:387). Polisers möjligheter att använda skjutvapen när de genomför tjänsteåtgärder är närmare reglerat i kungörelsen (1969:84) om polisens användning av skjutvapen (skjutkungörelsen).

Av 1 § skjutkungörelsen framgår att om det finns rätt till nödvärn enligt 24 kap. 1 § brottsbalken, får en polis använda skjutvapen för att avvärja svårare våld mot polisen själv eller någon annan person, eller när det finns hot som innebär allvarlig fara för sådant våld.

Dessutom framgår det av 2 § skjutkungörelsen att om det är nödvändigt att ingripa omedelbart får en polis använda skjutvapen för att gripa mot en person som på sannolika skäl är misstänkt för sådana brott som räknas upp i skjutkungörelsens 2 § 1 p. Till dessa brott hör bland annat grova våldsbrott, grova sexualbrott, mordbrand och grova narkotikabrott.

Polisen får också använda skjutvapen för att hindra någon från att rymma eller för att gripa någon som har rymt och som är misstänkt för de brott som räknas upp i skjutkungörelsen. I skjutkungörelsens 2 § 3 p. regleras att skjutvapen också får användas i tre olika fall av omhändertaganden: när en person lider av en allvarlig psykisk störning, när personen har ett vapen som kan befaras bli missbrukat eller om personen av någon annan anledning uppenbarligen är farlig för någon annan persons liv eller hälsa.