Anhållande och häktning

När polis griper en misstänkt person för ett brott anmäls gripandet till åklagare och polisen håller förhör med personen. Efter förhöret beslutar åklagaren om personen ska anhållas, det vill säga vara fortsatt frihetsberövad, eller om hen ska försättas på fri fot.

Rätten till försvarare

En person som är gripen misstänkt för brott har rätt till en försvarare. Åklagare ska, inför ett förhör med en misstänkt, ta ställning till om försvarare ska närvara vid förhöret. Om åklagaren bedömer att den som är misstänkt behöver en försvarare eller om hen begär en sådan ska åklagaren utan dröjsmål skicka in en begäran till domstolen.

Läs mer om vad som gäller om rätt till försvarare i Riksåklagarens riktlinjer 2017:3 ”Rätten till försvarare vid förhör med misstänkt över 18 år – särskilt vid ett frihetsberövande”. Är den misstänkte under 18 år hänvisas till kapitel 4 i ”Riksåklagarens riktlinjer 2006:3 för handläggning av ungdomsärenden”.

Häktningsframställan/häktningsframställning

Om den misstänkta personen anhålls av åklagare måste denne sedan, enligt rättegångsbalken, skicka in häktningsframställan till domstolen senast klockan tolv tredje dagen efter anhållningsbeslutet. Domstolen har 96 timmar, från gripandetidpunkten, på sig att hålla häktningsförhandling.

Om åklagaren inte skickar in häktningsframställan inom den angivna tidsfristen så släpps den misstänkta personen. Beslut om anhållande och häktning kräver normalt att den misstänkta personen är på sannolika skäl misstänkt för ett brott med minst ett års fängelse i straffskalan. Åklagare kan besluta om anhållande om det finns risk för att personen håller sig undan, fortsätter sin brottsliga verksamhet eller försvårar utredningen genom att till exempel undanröja bevis.

Om det finns risk för att den misstänkta försvårar utredningen genom att ta kontakt med brottsoffer eller vittnen, är det möjligt för åklagaren att besluta om att begränsa den misstänktas kontakter med omvärlden när hen sitter frihetsberövad, så kallade restriktioner.