Häktningstider och restriktioner

Det är domstolen som beslutar om häktning efter begäran från åklagare. Efter tillstånd från domstolen kan åklagaren besluta att den häktade får restriktioner, dvs. att endast ha begränsad rätt att umgås med andra personer eller att ta emot besök och tala i telefon.

Att häktning och restriktioner behövs i den omfattning som är aktuell i Sverige är delvis en följd av det rättegångssystem vi har, där stor vikt läggs vid vad misstänkta och vittnen säger vid själva rättegången. Därför är det viktigt att det går att hindra att den misstänkta personen påverkar t.ex. brottsoffer och vittnen före rättegången.

I Åklagarmyndighetens årsredovisning finns fler uppgifter och aktuell statistik om häktning och restriktioner.

Häktning av unga misstänkta

Antalet avslutade häktningar av personer under 20 år har utvecklats på följande sätt under de senaste åren:

Att antalet varierar från år till år beror bland annat på variationer i den faktiska brottsligheten. När det gäller så låga antal som drygt 100 ger faktorer i de enskilda fallen genomslag i statistiken, t.ex. hur grova brotten varit, hur många som har misstänkts och om det varit möjligt att använda något alternativ till häktning.

Skälet till att så få unga i åldern 15 till 17 år häktas är att personer under 18 år enligt barnkonventionen och svensk lag bara i undantagsfall (synnerliga skäl) ska vara häktade och ha restriktioner.

Kravet på synnerliga skäl innebär att personer under 18 år häktas främst när de är misstänkta för mycket allvarliga brott eller när det finns andra starka skäl för häktning. Det kan vara helt nödvändigt att den unga personen inte kan försvåra brottsutredningen genom att undanröja bevis eller påverka brottsoffer och vittnen, som ofta också är unga. Det är dock viktigt att häktningstiden för unga hålls så kort som möjligt och att den unga personen i så stor utsträckning som möjligt tillåts träffa sin familj och ha dagligt umgänge med andra människor.

Läs mer om när barn eller unga misstänks för brott