Sökresultat
Sökresultat
Filter
Kategori
- Aasdasdlla
-
Dokument (1555)
- Remissvar (363)
- Narkotikapreparat (349)
- Verksamheten i Högsta domstolen (297)
- Föreskrifter och allmänna råd (ÅFS) (204)
- Rapporter (96)
- Planering och uppföljning (83)
- Rättspromemorior och Rättslig vägledning (59)
- Ordningsbotskatalog (29)
- Gällande författningar i dess nuvarande lydelse (24)
- Informationsmaterial (10)
- Handböcker (2)
- Nyhet (77)
- Sortering:
- Relevans
- Datum
- Alfabetisk
-
Ohörsamhet mot ordningsmakten
Det innebär att man stör den allmänna ordningen och inte följer polisens anvisningar om att t.ex. lämna platsen. Man får inte störa den allmänna ordningen oavsett vilket skäl man anser sig ha.
-
Legalitetsprincipen
En rättssäkerhetsprincip som innebär att ingen kan straffas utan stöd av lagen. För att det ska räknas som ett brott måste handlingen exakt motsvara lagens beskrivning av brottet. Det är lagen vid
-
Osant intygande
Ett brott som innebär att någon i ett intyg eller något annat dokument skriftligt lämnar en osann uppgift om sin egen identitet eller om någon annan. Som osant intygande räknas också att någon
-
Prejudikat
Ett avgörande från Högsta domstolen i en viss rättsfråga. Domstolar är inte enligt lag bundna att följa prejudikaten, men i praktiken uppfattar lägre instanser prejudikaten som mer eller mindre
-
Processrätt
Processrätten behandlar huvudsakligen hur en rättegång i en domstol går till. Rättegångsbalken innehåller huvuddragen i processrätten för rättegångar i de allmänna domstolarna.
-
Rapporteftergift
Polisens beslut att inte rapportera ett brott när en erinran, dvs. tillsägelse, kan anses tillräcklig. Kan bara meddelas för bötesbrott.
-
Privat försvarare
Ett juridiskt biträde, vanligen en advokat, som en åtalad själv utser utan hjälp från domstolen.
-
Praxis
Sedvänja.
-
Kontraktsvård
En särskild form av skyddstillsyn som innebär att en dömd person, om brottsligheten kan relateras till missbruk, får behandling istället för fängelse. Personen förklarar sig villig att genomgå
-
Bevisbörda
En parts skyldighet att lägga fram bevis för sitt påstående. När det gäller brottmål har åklagaren hela bevisbördan, dvs. det är åklagaren som ska bevisa att den misstänkta personen har begått det